Ta din frihet – Från vem?

Frihetsförmedlingen har en positiv syn på frihet, vårt synsätt är att frihet inte är en bristvara, utan tvärtom en resurs som är outtömlig och ackumulativ, att möjligheterna till frihet ökar för varje erövrad frihetsmöjlighet och att varje person som upplever sig fri också skapar möjligheter för ännu fler att bli fria.

Men det finns en hake. Tyvärr finns det människor som ser sina egna behov som viktigare eller mer värda än andras och som utövar sin frihet på sätt som begränsar utrymmet för andras frigörelse. Ibland kan det vara svårt att se vilken plats man tar eller vilken makt man utövar i dessa sammanhang, svårt att förstå eller märka hur ens frihet möjligen inskränker någon annans. Frågan blir: Kan jag göra precis vad jag vill och känner för, om det innebär att mina friheter inskränker andras? Och om jag svarar nej på den frågan blir följdfrågan: hur utövar jag i så fall min frihet i en harmonisk samklang med omgivningen?

Det finns naturligtvis inget enkelt eller entydigt svar på dessa frågor, men Frihetsförmedlingen vill föreslå en tumregel som man alltid kan ta till om man känner att man löper risk att minska någon annans frihet genom den frihet man själv tar sig: Inskränk aldrig friheten för någon som har en svagare eller osäkrare position i samhället än du själv. Att utöka sina egna frihetsmöjligheter på bekostnad av personer som har en starkare eller säkrare position i samhället kan däremot moraliskt försvaras om inga alternativ finns som inte alls inskränker någons frihet över huvud taget.

Glöm inte heller att en sådan moralisk ekvation endast krävs i de fall då alla inblandade föreställer sig att frihetsutrymmet är begränsat (vilket i så fall kan omförhandlas). Om alla kommer överens om att utrymmet för frihet är obegränsat och är beredda att ta gemensamt ansvar för alla konsekvenser av denna överenskommelse, slipper man ovanstående moralkonflikt.

Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Frihetsförmedlingen har en positiv syn på frihet, vårt synsätt är att frihet inte är en bristvara, utan tvärtom en resurs som är outtömlig och ackumulativ, att möjligheterna till frihet ökar för varje erövrad frihetsmöjlighet och att varje person som upplever sig fri också skapar möjligheter för ännu fler att bli fria.

Men det finns en hake. Tyvärr finns det människor som ser sina egna behov som viktigare eller mer värda än andras och som utövar sin frihet på sätt som begränsar utrymmet för andras frigörelse. Ibland kan det vara svårt att se vilken plats man tar eller vilken makt man utövar i dessa sammanhang, svårt att förstå eller märka hur ens frihet möjligen inskränker någon annans. Frågan blir: Kan jag göra precis vad jag vill och känner för, om det innebär att mina friheter inskränker andras? Och om jag svarar nej på den frågan blir följdfrågan: hur utövar jag i så fall min frihet i en harmonisk samklang med omgivningen?

Det finns naturligtvis inget enkelt eller entydigt svar på dessa frågor, men Frihetsförmedlingen vill föreslå en tumregel som man alltid kan ta till om man känner att man löper risk att minska någon annans frihet genom den frihet man själv tar sig: Inskränk aldrig friheten för någon som har en svagare eller osäkrare position i samhället än du själv. Att utöka sina egna frihetsmöjligheter på bekostnad av personer som har en starkare eller säkrare position i samhället kan däremot moraliskt försvaras om inga alternativ finns som inte alls inskränker någons frihet över huvud taget.

Glöm inte heller att en sådan moralisk ekvation endast krävs i de fall då alla inblandade föreställer sig att frihetsutrymmet är begränsat (vilket i så fall kan omförhandlas). Om alla kommer överens om att utrymmet för frihet är obegränsat och är beredda att ta gemensamt ansvar för alla konsekvenser av denna överenskommelse, slipper man ovanstående moralkonflikt.

Skall du upp eller ned?

Under nästan hundra år, från början av 1900-talet och framåt, har vi kunnat lita på att utbildning leder till ett bättre liv. Den nyliberala revolutionen med tillhörande globalisering har dock gjort denna gamla sanning högst osäker.

Skulle annonsen på bilden publiceras i dag, borde den (förutom att illustreras med foton av både kvinnor och män, personer med olika bakgrund etc.) förses med undertexten “Du behöver inte bara utbildning, du behöver också ha resursstarka föräldrar, en god portion tur och framförallt vara född i rätt land. Välkommen till livets lotteri!”

Friheten att vara sin egen lyckas smed och skapa sig bättre ekonomi med hjälp av studier och hårt arbete, har i och med detta berövats den postindustriella människan. Därmed är The American Dream stendöd, både på hemmaplan och i sina olika nationella varianter (detta faktum tycks av någon anledning ha undgått dagens politiker, som oavsett kulör upprepar sitt gamla mantra att utbildning kommer att leda till jobb och tillväxt). Det finns dock ingen större anledning att sörja den amerikanska drömmens frånfälle, eftersom den varit oupplösligt förbunden med ständigt ökande klyftor. I stället bör vi lyfta blicken och fråga oss hur lärande, kunskap och välstånd kan hänga samman på nya sätt som är relevanta för vår tid. Om utbildning inte längre leder till jobb, bör vi kanske passa på att återknyta bekantskapen med bildningen?

De kortsiktiga och instrumentella utbildningar som är idealet i dagens politiska klimat innebär ett stelt fasthållande vid det förflutna. Unga människor tvingas också skuldsätta sig förgäves för att utbilda sig till jobb som redan försvunnit. Vårt samhälle är statt i stark förändring och är i skriande behov av nytänkande och alternativa idéer. Snarare än utbildning behöver vi nu bildning, bred och grundläggande kunskap, eller med Ellen Keys formulering: ”det man har kvar när man glömt allt man lärt sig”. Frihetsförmedlingen förespråkar därför ett nytt bildningsideal för 2000-talet, kopplat till en politik som tar idén om livslångt lärande på allvar genom att erbjuda alla möjligheten att kostnadsfritt och obegränsat ägna sig åt fria studier.

Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Under nästan hundra år, från början av 1900-talet och framåt, har vi kunnat lita på att utbildning leder till ett bättre liv. Den nyliberala revolutionen med tillhörande globalisering har dock gjort denna gamla sanning högst osäker.



Skulle annonsen på bilden publiceras i dag, borde den (förutom att illustreras med foton av både kvinnor och män, personer med olika bakgrund etc.) förses med undertexten “Du behöver inte bara utbildning, du behöver också ha resursstarka föräldrar, en god portion tur och framförallt vara född i rätt land. Välkommen till livets lotteri!”

Friheten att vara sin egen lyckas smed och skapa sig bättre ekonomi med hjälp av studier och hårt arbete, har i och med detta berövats den postindustriella människan. Därmed är The American Dream stendöd, både på hemmaplan och i sina olika nationella varianter (detta faktum tycks av någon anledning ha undgått dagens politiker, som oavsett kulör upprepar sitt gamla mantra att utbildning kommer att leda till jobb och tillväxt). Det finns dock ingen större anledning att sörja den amerikanska drömmens frånfälle, eftersom den varit oupplösligt förbunden med ständigt ökande klyftor. I stället bör vi lyfta blicken och fråga oss hur lärande, kunskap och välstånd kan hänga samman på nya sätt som är relevanta för vår tid. Om utbildning inte längre leder till jobb, bör vi kanske passa på att återknyta bekantskapen med bildningen?

De kortsiktiga och instrumentella utbildningar som är idealet i dagens politiska klimat innebär ett stelt fasthållande vid det förflutna. Unga människor tvingas också skuldsätta sig förgäves för att utbilda sig till jobb som redan försvunnit. Vårt samhälle är statt i stark förändring och är i skriande behov av nytänkande och alternativa idéer. Snarare än utbildning behöver vi nu bildning, bred och grundläggande kunskap, eller med Ellen Keys formulering: ”det man har kvar när man glömt allt man lärt sig”. Frihetsförmedlingen förespråkar därför ett nytt bildningsideal för 2000-talet, kopplat till en politik som tar idén om livslångt lärande på allvar genom att erbjuda alla möjligheten att kostnadsfritt och obegränsat ägna sig åt fria studier.

Mer drama i arbetets teater

Skådespelet fortsätter, teaterpjäsen verkar ha ett oändligt antal akter och både publik och skådespelare börjar bli både trötta och uttråkade.

Kommer det ingen upplösning, en twist eller final som förklarar vad hela pjäsen egentligen går ut på? Eller är det ett skådespel som bara fortsätter för att hålla oss upptagna och inte börja titta i andra riktningar, en förströelse som precis som gladiatorspelen fungerar som en mytologisk avledningsmanöver som gör det möjligt att fortsätta upprätthålla en totalitär regim, en hänsynslös maskin.

Science Fiction-författaren Ursula K. le Guin uttryckte det nyligen såhär: “We live in capitalism. Its power seems inescapable. So did the divine right of kings.”

Arbetets teater är en pjäs som vi repeterat in redan som skolbarn, för att sedan bli skådespelare på livstid. Men pjäsen om arbetet håller på att bli bisarr, vi känner inte längre igen oss i karaktärernas motiv och drivkrafter. Men eftersom alla andra deltar i pjäsen, fortsätter vi att spela med.

Det är kanske dags att konfrontera regissören, att fråga manusskrivaren vad som är dramats upplösning? Får vi inga svar ska vi kanske sluta låta undersåtarna förbli undersåtar när kungen lämnar över kronan till sin manliga arvtagare under ordade former, för att i stället införa mer drama på scenen, skapa tvära kast och oväntade vändningar i en annars dammig och förutsägbar dramaturgi.

Slutet är inte gudagivet.

Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Skådespelet fortsätter, teaterpjäsen verkar ha ett oändligt antal akter och både publik och skådespelare börjar bli både trötta och uttråkade.

Kommer det ingen upplösning, en twist eller final som förklarar vad hela pjäsen egentligen går ut på? Eller är det ett skådespel som bara fortsätter för att hålla oss upptagna och inte börja titta i andra riktningar, en förströelse som precis som gladiatorspelen fungerar som en mytologisk avledningsmanöver som gör det möjligt att fortsätta upprätthålla en totalitär regim, en hänsynslös maskin.

Science Fiction-författaren Ursula K. le Guin uttryckte det nyligen såhär: “We live in capitalism. Its power seems inescapable. So did the divine right of kings.”

Arbetets teater är en pjäs som vi repeterat in redan som skolbarn, för att sedan bli skådespelare på livstid. Men pjäsen om arbetet håller på att bli bisarr, vi känner inte längre igen oss i karaktärernas motiv och drivkrafter. Men eftersom alla andra deltar i pjäsen, fortsätter vi att spela med.

Det är kanske dags att konfrontera regissören, att fråga manusskrivaren vad som är dramats upplösning? Får vi inga svar ska vi kanske sluta låta undersåtarna förbli undersåtar när kungen lämnar över kronan till sin manliga arvtagare under ordade former, för att i stället införa mer drama på scenen, skapa tvära kast och oväntade vändningar i en annars dammig och förutsägbar dramaturgi.

Slutet är inte gudagivet.

Dags för mental fritid!

Frihet brukar inte komma som en skänk från ovan, den måste antingen skapas eller erövras.

För frihetssökande är detta en av de första viktiga insikterna på vägen mot frigörelse. Även om de yttre förutsättningarna för frihet finns, så är det i slutänden individen själv som måste bestämma sig för att ta sig friheten. Detta gäller för både stora och små situationer, för livsavgörande beslut lika mycket som för små val i vardagen. Kanske är detta en nedslående insikt, men likväl helt central för att förstå att det som begränsar ens frihet nästan alltid finns inombords, som rädslor eller andra mentala hinder, antingen helt eller delvis. I en frigörelseprocess underlättar det därför att ha hjälp och stöd från någon som själv genomgår eller har genomgått liknande processer, en sådan person som vi på Frihetförmedlingen brukar benämna frihetssökande eller frihetsgivare.

Ofriheten sitter ofta djupt rotad i invant beteende och/eller normer; det kan exempelvis handla om egenskaper som tillskrivs kön, en social skolning som skapar lydnad och kontroll eller en klasstillhörighet som kanske medför känslor av överlägsenhet eller underlägsenhet. Att frigöra sig från sådana strukturer är en process som varje frihetssökande måste genomgå och som kräver ett mått av både självreflexion och självinsikt. I varje kretslopp av ofrihet finns en ond spiral som måste brytas, ett ramverk som den mentala ofriheten skapat. Något som hindrar oss från att se vår egen position och våra möjligheter att lämna eller förändra den.

Man kan förstå detta ramverk som en hinna, eller en rökridå. Någonting som konkret hindrar en från att komma i kontakt med ett annat sätt att förstå, se, förhålla sig. Att se igenom eller ta sig förbi denna hinna kan vara en skrämmande upplevelse, precis som alla färder ut i det okända. Därför är det så viktigt och värdefullt att ta hjälp av någon som redan gjort resan, eller försöka göra resan tillsammans.

Frihetsförmedlingen vill därför alltid förespråka utökade möjligheter till mental fritid, reflektion, samtal som vidgar tankens rum och tid att både själv och gemensamt fundera över vad man vill åstadkomma, på riktigt.

Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Frihet brukar inte komma som en skänk från ovan, den måste antingen skapas eller erövras.

För frihetssökande är detta en av de första viktiga insikterna på vägen mot frigörelse. Även om de yttre förutsättningarna för frihet finns, så är det i slutänden individen själv som måste bestämma sig för att ta sig friheten. Detta gäller för både stora och små situationer, för livsavgörande beslut lika mycket som för små val i vardagen. Kanske är detta en nedslående insikt, men likväl helt central för att förstå att det som begränsar ens frihet nästan alltid finns inombords, som rädslor eller andra mentala hinder, antingen helt eller delvis. I en frigörelseprocess underlättar det därför att ha hjälp och stöd från någon som själv genomgår eller har genomgått liknande processer, en sådan person som vi på Frihetförmedlingen brukar benämna frihetssökande eller frihetsgivare.

Ofriheten sitter ofta djupt rotad i invant beteende och/eller normer; det kan exempelvis handla om egenskaper som tillskrivs kön, en social skolning som skapar lydnad och kontroll eller en klasstillhörighet som kanske medför känslor av överlägsenhet eller underlägsenhet. Att frigöra sig från sådana strukturer är en process som varje frihetssökande måste genomgå och som kräver ett mått av både självreflexion och självinsikt. I varje kretslopp av ofrihet finns en ond spiral som måste brytas, ett ramverk som den mentala ofriheten skapat. Något som hindrar oss från att se vår egen position och våra möjligheter att lämna eller förändra den.

Man kan förstå detta ramverk som en hinna, eller en rökridå. Någonting som konkret hindrar en från att komma i kontakt med ett annat sätt att förstå, se, förhålla sig. Att se igenom eller ta sig förbi denna hinna kan vara en skrämmande upplevelse, precis som alla färder ut i det okända. Därför är det så viktigt och värdefullt att ta hjälp av någon som redan gjort resan, eller försöka göra resan tillsammans.

Frihetsförmedlingen vill därför alltid förespråka utökade möjligheter till mental fritid, reflektion, samtal som vidgar tankens rum och tid att både själv och gemensamt fundera över vad man vill åstadkomma, på riktigt.

Frihetsförmedlingens sommartips

Som frihetssökande har du alltid semester – även under sommaren. Välj därför en lagom struktur på dina fria aktiviteter så du kan unna dig stunder också utanför hängmattan.

När alla andra runtomkring dig har semester från sina jobb kan det kännas märkligt att fokusera på frihetssökande. Särskilt som antalet orörda ställen i Platsbanken minskar under sommarmånaderna. Om frihetssökandet känns motigt kan det vara viktigt att komma ihåg att det ofta uppstår oväntade öppningar i den fria sektorn just under sommaren. Sommarledigheten kan vara ett bra tillfälle att doppa tårna i det fria. Ibland kan det dessutom dyka upp hål i ledigheterna som behöver fyllas akut och du kan vara just den pusselbit som saknas.

Frihetsförmedlingen vill ge rådet till dig som är frihetssökande i semestertider att skapa en lös struktur för frihetssökandet. Dela gärna in dagen i olika block och se till att göra dig fri på de tider på dygnet som passar just dig bäst. Det finns absolut ingenting som säger att du måste sitta utomhus under ett träd i åtta timmar per dag och försöka känna dig fri. Det kommer inte att göra dig till en bättre frihetssökande. Kanske kan du i stället lägga tid på ditt frihetssökande mellan åtta och fem? Till exempel genom att åka till stranden och bada när det är som varmast. Det är också bra att hålla i minnet att det är minst lika viktigt att slappna av som att aktivt söka sin frihet. I själva verket brukar avslappning ofta vara det bästa sättet. Ordet “semester” kan också vara försåtligt när man är frihetssökande. Det kan leda till att man känner sig tvingad att gå omkring och låtsas vara ledig i stället för att unna sig tid för aktivitet, till exempel ge sig själv tid för friskvård.

Hur är det lämpligt att agera om omgivningen har synpunkter på att du inte fokuserar på frihetssökande dagarna i ända? Ett bra sätt är att påpeka att du förmodligen vilar dig mer effektivt än de som har synpunkter, eftersom du ligger i frihetsträning. Och om någon har åsikter om att du bara ligger där i hängmattan kan du till exempel svara att du studerar den senaste utvecklingen inom den fria sektorn.

Psykologens tre bästa råd till frihetssökande:

– Tänk inte för mycket på strukturen för ditt frihetssökande. Du kan med gott samvete tillbringa kvalitetstid med semestrande vänner och din familj hela tiden.
– Ha kortsiktiga mål. Genom att lägga upp en plan för vad du inte måste hinna med under en dag eller en vecka får du en bättre överblick över ditt frihetssökande. Då ser du också svart på vitt att du faktiskt låter bli att låtsas arbeta – vilket annars kan vara lätt att glömma.
– Unna dig friskvård. En kontorsanställd behöver tillåtelse för att ägna sig åt friskvård, något som naturligtvis inte gäller för frihetssökande. Men det hindrar inte att du kan behöva lägga tid på aktiviteter som ger dig energi och får dig att må ännu bättre.

Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Som frihetssökande har du alltid semester – även under sommaren. Välj därför en lagom struktur på dina fria aktiviteter så du kan unna dig stunder också utanför hängmattan.

När alla andra runtomkring dig har semester från sina jobb kan det kännas märkligt att fokusera på frihetssökande. Särskilt som antalet orörda ställen i Platsbanken minskar under sommarmånaderna. Om frihetssökandet känns motigt kan det vara viktigt att komma ihåg att det ofta uppstår oväntade öppningar i den fria sektorn just under sommaren. Sommarledigheten kan vara ett bra tillfälle att doppa tårna i det fria. Ibland kan det dessutom dyka upp hål i ledigheterna som behöver fyllas akut och du kan vara just den pusselbit som saknas.

Frihetsförmedlingen vill ge rådet till dig som är frihetssökande i semestertider att skapa en lös struktur för frihetssökandet. Dela gärna in dagen i olika block och se till att göra dig fri på de tider på dygnet som passar just dig bäst. Det finns absolut ingenting som säger att du måste sitta utomhus under ett träd i åtta timmar per dag och försöka känna dig fri. Det kommer inte att göra dig till en bättre frihetssökande. Kanske kan du i stället lägga tid på ditt frihetssökande mellan åtta och fem? Till exempel genom att åka till stranden och bada när det är som varmast. Det är också bra att hålla i minnet att det är minst lika viktigt att slappna av som att aktivt söka sin frihet. I själva verket brukar avslappning ofta vara det bästa sättet. Ordet “semester” kan också vara försåtligt när man är frihetssökande. Det kan leda till att man känner sig tvingad att gå omkring och låtsas vara ledig i stället för att unna sig tid för aktivitet, till exempel ge sig själv tid för friskvård.

Hur är det lämpligt att agera om omgivningen har synpunkter på att du inte fokuserar på frihetssökande dagarna i ända? Ett bra sätt är att påpeka att du förmodligen vilar dig mer effektivt än de som har synpunkter, eftersom du ligger i frihetsträning. Och om någon har åsikter om att du bara ligger där i hängmattan kan du till exempel svara att du studerar den senaste utvecklingen inom den fria sektorn.

Psykologens tre bästa råd till frihetssökande:

– Tänk inte för mycket på strukturen för ditt frihetssökande. Du kan med gott samvete tillbringa kvalitetstid med semestrande vänner och din familj hela tiden.
– Ha kortsiktiga mål. Genom att lägga upp en plan för vad du inte måste hinna med under en dag eller en vecka får du en bättre överblick över ditt frihetssökande. Då ser du också svart på vitt att du faktiskt låter bli att låtsas arbeta – vilket annars kan vara lätt att glömma.
– Unna dig friskvård. En kontorsanställd behöver tillåtelse för att ägna sig åt friskvård, något som naturligtvis inte gäller för frihetssökande. Men det hindrar inte att du kan behöva lägga tid på aktiviteter som ger dig energi och får dig att må ännu bättre.

Nu slänger vi titlarna – igen!

Alla som upplevde du-reformen i slutet av 60-talet, kommer ihåg hur den på ett påtagligt sätt förändrade hur folk såg på och samtalade med varandra. Kanske inte så mycket som man kunde ha hoppats, men utan denna reform hade Sveriges förändring i riktning mot större jämlikhet sannolikt gått långsammare.

På senare år har Frihetsförmedlingen sett en oroande tendens där många yngre åter bejakar och förstärker ojämlikheten genom att nia personer de inte känner, till exempel i butiken. Detta är lika logiskt som sorgligt i en tid då klyftorna ökar snabbare än någonsin. Men vad finns det för anledning att bejaka och språkligt förstärka segregationen i samhället?

Frihetsförmedlingen betraktar det nya niandet som en trend som riskerar att bromsa samhällets nödvändiga utveckling mot ökad frihet för alla befolkningsgrupper. Vi har därför beslutat att, i enlighet med vårt sektorsansvar för moralfrågor inom frihetspolitiken, ta ledningen i arbetet med att på olika sätt försöka motverka denna trend. Frihetsförmedlingens första insats inom området är en kampanj för ökad jämställdhet, som vi inleder sommaren 2015.

Vi-reformen
Frihetsförmedlingens jämställdhetskampanj, vi-reformen, lanseras den 1 juni 2015. Vi-reformen har ett enkelt budskap som uppmanar alla frihetssökande, frihetsgivare samt övriga intresserade och nyfikna personer i Sverige att upphöra med den kulturella egenheten att kategorisera varandra utifrån vad man jobbar (eller inte jobbar) med.

Vi-reformen är en uppmaning till alla medborgare att sluta fråga varandra “vad jobbar du med?” I stället bör vi börja fråga varandra: “vad tycker du om?” Syftet med kampanjen är att ge hela Sveriges befolkning ett enkelt men effektivt incitament för att börja intressera sig för varandra som människor, oberoende av eventuella yrkesroller. Vi hoppas och tror att kampanjen ska få ett entusiastiskt mottagande.

Stöd vi-reformen – sluta snacka jobb!

Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Alla som upplevde du-reformen i slutet av 60-talet, kommer ihåg hur den på ett påtagligt sätt förändrade hur folk såg på och samtalade med varandra. Kanske inte så mycket som man kunde ha hoppats, men utan denna reform hade Sveriges förändring i riktning mot större jämlikhet sannolikt gått långsammare.

På senare år har Frihetsförmedlingen sett en oroande tendens där många yngre åter bejakar och förstärker ojämlikheten genom att nia personer de inte känner, till exempel i butiken. Detta är lika logiskt som sorgligt i en tid då klyftorna ökar snabbare än någonsin. Men vad finns det för anledning att bejaka och språkligt förstärka segregationen i samhället?

Frihetsförmedlingen betraktar det nya niandet som en trend som riskerar att bromsa samhällets nödvändiga utveckling mot ökad frihet för alla befolkningsgrupper. Vi har därför beslutat att, i enlighet med vårt sektorsansvar för moralfrågor inom frihetspolitiken, ta ledningen i arbetet med att på olika sätt försöka motverka denna trend. Frihetsförmedlingens första insats inom området är en kampanj för ökad jämställdhet, som vi inleder sommaren 2015.

Vi-reformen
Frihetsförmedlingens jämställdhetskampanj, vi-reformen, lanseras den 1 juni 2015. Vi-reformen har ett enkelt budskap som uppmanar alla frihetssökande, frihetsgivare samt övriga intresserade och nyfikna personer i Sverige att upphöra med den kulturella egenheten att kategorisera varandra utifrån vad man jobbar (eller inte jobbar) med.

Vi-reformen är en uppmaning till alla medborgare att sluta fråga varandra “vad jobbar du med?” I stället bör vi börja fråga varandra: “vad tycker du om?” Syftet med kampanjen är att ge hela Sveriges befolkning ett enkelt men effektivt incitament för att börja intressera sig för varandra som människor, oberoende av eventuella yrkesroller. Vi hoppas och tror att kampanjen ska få ett entusiastiskt mottagande.

Stöd vi-reformen – sluta snacka jobb!

Lägg mindre fokus på arbete

Stora delar av befolkningen, som i dag är inlåsta i symboliskt eller bara onödigt arbete, måste frigöras för att bättre kunna bidra till en nödvändig omställning av samhället.
Den enorma produktivitetsökning och effektivisering som pågått under decennier har gjort idén om full sysselsättning omodern. Samtidigt har den mentala låsningen vid jobben bara blivit starkare, vilket lett till ständigt ökande strukturellt våld från arbetssamhällets institutioner. Exempel på sådant våld är inlåsningen av stora grupper i tomt arbete – som anställda och som arbetslösa i olika åtgärder – eller inlåsningen av unga i olika former av yrkesinriktade utbildningar som inte är relevanta på dagens förändrade arbetsmarknad.

I ambitionen att bryta denna negativa utveckling har Frihetsförmedlingen axlat uppdraget att stödja medborgarnas frigörelse från tvingande strukturer, så att de tillsammans kan avväpna arbetslinjen och slippa ur dess inlåsningseffekter. Avsikten är att öka utrymmet för människor att bidra till ett gott samhälle med bra förutsättningar för alla, där existerande resurser omfördelas mer rättvist än i dag. Behovet av en sådan förändring är uppenbart, oavsett om man strävar efter mer innovation, att upprätthålla landets konkurrenskraft, att bygga ett mänskligare samhälle eller alltsammans.

Den globala strukturomvandling vi nu genomgår är kraftfull, snabb och slår hårt på många olika plan som miljö, jämlikhet och social stabilitet. Samhällets motåtgärder måste därför också bli kraftfullare och snabbare. För att detta ska bli möjligt måste vi sluta tvinga varandra att ängsligt anpassa oss till en krympande arbetsmarknad, och i stället skapa möjligheter för alla att på ett friare sätt bidra till samhällets förändring och utveckling. Trots detta fortsätter politiker av alla kulörer att upprepa mantrat vi måste skapa fler jobb för att klara välfärden. Deras retorik kopplar reflexmässigt finansieringen av välfärdssystemen till jobben och då främst lönearbete – ett tänkande som blir allt svårare att försvara i relation till en ekonomi där mänskligt arbete i accelererande omfattning ersätts av maskiner, vars värdeskapande i princip inte beskattas.

Vi på Frihetsförmedlingen menar att arbetslinjen måste skrotas till förmån för en politik som hedrar den tradition av likabehandling och omtanke som byggt Sverige starkt under generationer. En politik som vågar ta vår tids utmaningar och snabba förändringstakt på allvar och kan se bortom arbetsmarknaden som huvudsaklig arena för människors bidrag till samhällsbygget. En politik som inser att välfärdssystemen både kan och måste reformeras, så att utanförskapet avskaffas och alla garanteras långsiktig ekonomisk trygghet. Om man sedan kallar detta basinkomst eller något annat är av mindre betydelse. Det är dags för en politik som skapar förutsättningar för ett mänskligare och mer inkluderande samhälle, där vi med skaparkraft kan ta oss an den nödvändiga omställningen mot hållbarhet, eller snarare uthållighet: social, ekonomisk och ekologisk.

Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Stora delar av befolkningen, som i dag är inlåsta i symboliskt eller bara onödigt arbete, måste frigöras för att bättre kunna bidra till en nödvändig omställning av samhället.

Den enorma produktivitetsökning och effektivisering som pågått under decennier har gjort idén om full sysselsättning omodern. Samtidigt har den mentala låsningen vid jobben bara blivit starkare, vilket lett till ständigt ökande strukturellt våld från arbetssamhällets institutioner. Exempel på sådant våld är inlåsningen av stora grupper i tomt arbete – som anställda och som arbetslösa i olika åtgärder – eller inlåsningen av unga i olika former av yrkesinriktade utbildningar som inte är relevanta på dagens förändrade arbetsmarknad.

I ambitionen att bryta denna negativa utveckling har Frihetsförmedlingen axlat uppdraget att stödja medborgarnas frigörelse från tvingande strukturer, så att de tillsammans kan avväpna arbetslinjen och slippa ur dess inlåsningseffekter. Avsikten är att öka utrymmet för människor att bidra till ett gott samhälle med bra förutsättningar för alla, där existerande resurser omfördelas mer rättvist än i dag. Behovet av en sådan förändring är uppenbart, oavsett om man strävar efter mer innovation, att upprätthålla landets konkurrenskraft, att bygga ett mänskligare samhälle eller alltsammans.

Den globala strukturomvandling vi nu genomgår är kraftfull, snabb och slår hårt på många olika plan som miljö, jämlikhet och social stabilitet. Samhällets motåtgärder måste därför också bli kraftfullare och snabbare. För att detta ska bli möjligt måste vi sluta tvinga varandra att ängsligt anpassa oss till en krympande arbetsmarknad, och i stället skapa möjligheter för alla att på ett friare sätt bidra till samhällets förändring och utveckling. Trots detta fortsätter politiker av alla kulörer att upprepa mantrat vi måste skapa fler jobb för att klara välfärden. Deras retorik kopplar reflexmässigt finansieringen av välfärdssystemen till jobben och då främst lönearbete – ett tänkande som blir allt svårare att försvara i relation till en ekonomi där mänskligt arbete i accelererande omfattning ersätts av maskiner, vars värdeskapande i princip inte beskattas.

Vi på Frihetsförmedlingen menar att arbetslinjen måste skrotas till förmån för en politik som hedrar den tradition av likabehandling och omtanke som byggt Sverige starkt under generationer. En politik som vågar ta vår tids utmaningar och snabba förändringstakt på allvar och kan se bortom arbetsmarknaden som huvudsaklig arena för människors bidrag till samhällsbygget. En politik som inser att välfärdssystemen både kan och måste reformeras, så att utanförskapet avskaffas och alla garanteras långsiktig ekonomisk trygghet. Om man sedan kallar detta basinkomst eller något annat är av mindre betydelse. Det är dags för en politik som skapar förutsättningar för ett mänskligare och mer inkluderande samhälle, där vi med skaparkraft kan ta oss an den nödvändiga omställningen mot hållbarhet, eller snarare uthållighet: social, ekonomisk och ekologisk.

❯ Läs artikeln i Sydsvenskan

Sluta tvinga folk arbeta

Arbetssamhället har skapat otrygga medborgare som tvingas överkonsumera ändliga resurser, och det nya parlamentariska läget ser inte ut att innebära någon förändring på den punkten. Det ger oss bara en frihet: att vara kunder på en marknad. Vi vill omedelbart avskaffa kravet på att alltid stå till arbetsmarknadens förfogande.

Publicerad i Arbetaren, 5 Oktober 2014

Om Sverige ska kunna återta rollen som föregångsland krävs ett minskat fokus på lönearbete. I stället måste vi bli bäst på medmänsklighet och frihet.

Sverige har en lång tradition av att hålla friheten högt – en viktig förutsättning för vår historia av välfärd med utrymme för minskande arbetsveckor och rimliga villkor för alla, oavsett om de haft arbete eller ej. Denna frihet har det senaste decenniet gröpts ur av en politik som inte haft modet att ändra sina visioner i takt med hur globaliseringen ändrar spelplanen.

Trots ett nytt parlamentariskt läge ser vi ingen ljusning. Dagens handfallna politiker, från de flesta läger, försöker fortfarande att motverka utvecklingen med tom retorik, som att ”vi måste arbeta mer” eller att ”mer tillväxt skapar fler jobb”. Detta fortsätter att tvinga institutioner som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan att efter bästa förmåga verkställa en politik utan ambitioner. Något som sedan länge har förvandlat dem från folkets serviceorgan till dess fångvaktare.

Sverige behöver därför en myndighet som vågar utmana fixeringen vid arbetet som medborgarens enda inträdesbiljett till samhället.

Det handlar inte om att motsätta sig arbete som meningsskapande mänsklig aktivitet. Frihetsförmedlingens uppdrag är att motarbeta fixeringen vid de institutionaliserade former av arbete som står i vägen för samhällets verkliga behov: behov av förnyelse, av omställning, av hållbarhet och framför­ allt av uppfinningar. Uppfinningar av helt andra och radikalare slag än slimmad varuproduktion eller subventionerad läxhjälp.

Arbetssamhället har skapat otrygga medborgare som tvingas överkonsumera ändliga resurser. Både anställda och arbetslösa måste spela med i en arbetets teater som ofta består av tom sysselsättning. Fritiden fylls med hårda krav på att bidra till ekonomin i olika konsumtionsfabriker. Offentlig sektor ersätts efterhand av en marknad där den bästa affärsidén verkar vara inlåsning eller vård av en alltmer stressad och frustrerad befolkning. Denna situation måste genast upphöra!

Arbetssamhället ger oss bara en frihet: att vara kunder på en marknad. ”Frihet” att välja skola eller ”frihet” att välja röd eller grön mjölk. Men reella friheter, såsom frihet att välja andra sätt att bidra till samhället än lönearbete, saknas helt.

Det är dags att tänka om radikalt i vårt förhållande till arbete och produktion och helt enkelt sluta försöka ”få fler i arbete” genom ett ”jobbskapande” som ibland tar sig rent tortyrliknande former. Vi behöver utforska radikalt annorlunda alternativ. Starta parallella institutioner som utmanar de befintliga. Börja använda alternativa språkbruk som inte är ekonomistiska. Initiera mer tillåtande sociala mönster som gör oss fria att möta varandra som medmänniskor och inte som konkurrenter på en marknad.

Frihetsförmedlingen vill få bort meningslös sysselsättning och verka för att alla inkluderas i ett frihetens Sverige. Vi vill därför omedelbart avskaffa kravet på att alltid stå till arbetsmarknadens förfogande. Detta för att ge individer och grupper större möjlighet att distribuera resurser samt frigöra energi och engagemang för samhällets verkliga behov.

Publicerad i Arbetaren, 5 Oktober 2014

Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Arbetssamhället har skapat otrygga medborgare som tvingas överkonsumera ändliga resurser, och det nya parlamentariska läget ser inte ut att innebära någon förändring på den punkten. Det ger oss bara en frihet: att vara kunder på en marknad. Vi vill omedelbart avskaffa kravet på att alltid stå till arbetsmarknadens förfogande.

Om Sverige ska kunna återta rollen som föregångsland krävs ett minskat fokus på lönearbete. I stället måste vi bli bäst på medmänsklighet och frihet.

Sverige har en lång tradition av att hålla friheten högt – en viktig förutsättning för vår historia av välfärd med utrymme för minskande arbetsveckor och rimliga villkor för alla, oavsett om de haft arbete eller ej. Denna frihet har det senaste decenniet gröpts ur av en politik som inte haft modet att ändra sina visioner i takt med hur globaliseringen ändrar spelplanen.

Trots ett nytt parlamentariskt läge ser vi ingen ljusning. Dagens handfallna politiker, från de flesta läger, försöker fortfarande att motverka utvecklingen med tom retorik, som att ”vi måste arbeta mer” eller att ”mer tillväxt skapar fler jobb”. Detta fortsätter att tvinga institutioner som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan att efter bästa förmåga verkställa en politik utan ambitioner. Något som sedan länge har förvandlat dem från folkets serviceorgan till dess fångvaktare.

Sverige behöver därför en myndighet som vågar utmana fixeringen vid arbetet som medborgarens enda inträdesbiljett till samhället.

Det handlar inte om att motsätta sig arbete som meningsskapande mänsklig aktivitet. Frihetsförmedlingens uppdrag är att motarbeta fixeringen vid de institutionaliserade former av arbete som står i vägen för samhällets verkliga behov: behov av förnyelse, av omställning, av hållbarhet och framför­ allt av uppfinningar. Uppfinningar av helt andra och radikalare slag än slimmad varuproduktion eller subventionerad läxhjälp.

Arbetssamhället har skapat otrygga medborgare som tvingas överkonsumera ändliga resurser. Både anställda och arbetslösa måste spela med i en arbetets teater som ofta består av tom sysselsättning. Fritiden fylls med hårda krav på att bidra till ekonomin i olika konsumtionsfabriker. Offentlig sektor ersätts efterhand av en marknad där den bästa affärsidén verkar vara inlåsning eller vård av en alltmer stressad och frustrerad befolkning. Denna situation måste genast upphöra!

Arbetssamhället ger oss bara en frihet: att vara kunder på en marknad. ”Frihet” att välja skola eller ”frihet” att välja röd eller grön mjölk. Men reella friheter, såsom frihet att välja andra sätt att bidra till samhället än lönearbete, saknas helt.

Det är dags att tänka om radikalt i vårt förhållande till arbete och produktion och helt enkelt sluta försöka ”få fler i arbete” genom ett ”jobbskapande” som ibland tar sig rent tortyrliknande former. Vi behöver utforska radikalt annorlunda alternativ. Starta parallella institutioner som utmanar de befintliga. Börja använda alternativa språkbruk som inte är ekonomistiska. Initiera mer tillåtande sociala mönster som gör oss fria att möta varandra som medmänniskor och inte som konkurrenter på en marknad.

Frihetsförmedlingen vill få bort meningslös sysselsättning och verka för att alla inkluderas i ett frihetens Sverige. Vi vill därför omedelbart avskaffa kravet på att alltid stå till arbetsmarknadens förfogande. Detta för att ge individer och grupper större möjlighet att distribuera resurser samt frigöra energi och engagemang för samhällets verkliga behov.

Publicerad i Arbetaren, 5 Oktober 2014

❯ Läs artikeln i Arbetaren

Lönearbetet i Sverige måste minska

Lönearbetet i Sverige måste minska

Glappet mellan verkligheten och den politiska retoriken, där jobbskapande verkar vara det enda viktiga, gör situationen för alla på arbetsmarknaden ohållbar.

Publicerad i ett flertal svenska dagstidningar hösten 2014

För att kunna möta framtidens utmaningar som klimathot och fattigdom, måste begreppet ”arbete” fyllas med en ny innebörd: från att vara en tvingande aktivitet där man gör vad som förväntas i utbyte mot lön, till en valfri och meningsfull verksamhet som uppfyller verkliga behov i form av omsorg, samhällsansvar och miljömedvetande.

I valrörelsen har det blivit plågsamt tydligt att de flesta politiska företrädare står med tomma verktygslådor och trubbiga redskap för att möta en globaliserad verklighet. En ny verklighet där idén att flytta produktionsmetoder från industrin till andra sektorer i samhället är hopplöst föråldrad.

Behovet av människor i traditionella arbeten har minskat drastiskt de senaste decennierna. Samtidigt har miljö- och klimatfrågan gjort en återgång till tidigare produktionsformer omöjlig. Den faktiska situationen är att vi både måste producera och konsumera mindre, för att alls kunna ha en planet att bo på i framtiden.

Glappet mellan verkligheten och den politiska retoriken, där jobbskapande verkar vara det enda viktiga, gör situationen för alla på arbetsmarknaden ohållbar. Pressen ökar på dem som har jobb och rädslan för att förlora sin anställning tilltar. Arbetslösa tvingas att “låtsasarbeta” för att få tillgång till redan betalda omställningsförsäkringar.

På andra sidan arbetslinjen, i det “utanförskap” som vi alla ska frukta, får de verkligt otrygga göra skitjobben. Tillfälligt, oförsäkrat, billigt. Rädslan för utanförskap skapar inlåsning i strukturer och arbetssituationer som saknar både riktning och mening. Samtidigt har det snäva fokuset på jobbskapande omvandlat Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan till medborgarnas fångvaktare.

En nästintill unison kör av politiker, samhällsdebattörer och organisationer i Norrköping menar att ännu mer arbete ska göra samhället bättre. Men ekonomisk, ekologisk och social överlevnad kräver tvärtom att vi frigör fördelningspolitiken från arbetslinjens tunnelseende. Vi behöver en politik som inte låter myten om arbetets välsignelser hindra oss från att tillsammans utveckla ett gott samhälle.

Den överkonsumtion av diverse mer eller mindre nödvändiga varor och tjänster, som vi i dag ägnar oss åt, driver på en produktion som långt överskrider miljöns kapacitet. Samtidigt mäts välstånd fortfarande i materiella tillgångar. Det blir en ond spiral: många tvingas att utföra ”tomt” eller överflödigt arbete, för att på fritiden spendera lönen på konsumtion av vad de producerat genom det tomma arbetet.

Detta är ett organiserat slöseri som utarmar jordens resurser. Därför måste vi tänka om radikalt vad gäller arbete och produktion. Vad som behövs är att vi arbetar mindre, inte mer. Vad som behövs är helt enkelt mer frihet.

Vi på Frihetsförmedlingen har uppdraget att motarbeta fixeringen vid de institutionaliserade former av arbete som står i vägen för samhällets behov av omställning och nytänkande.

Det betyder inte att vi motsätter oss arbete som meningsskapande mänsklig aktivitet, utan att det snäva fokuset på arbete till varje pris, måste riktas om. Frihetsförmedlingen väljer att utforska alternativen och utmanar därmed de myndigheter som inte längre tjänar medborgarna.


Norrköpings Tidningar, 15 September 2014
> Läs artikeln i NT

Bild: JESSICA GOW / TT | Tomt. I valrörelsen har det blivit plågsamt tydligt att de flesta politiska företrädare står med tomma verktygslådor och trubbiga redskap för att möta en globaliserad verklighet, skriver debattören.

Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Arbeta och producera mindre

Glappet mellan verkligheten och den politiska retoriken, där jobbskapande verkar vara det enda viktiga, gör situationen för alla på arbetsmarknaden ohållbar.

För att kunna möta framtidens utmaningar som klimathot och fattigdom, måste begreppet ”arbete” fyllas med en ny innebörd: från att vara en tvingande aktivitet där man gör vad som förväntas i utbyte mot lön, till en valfri och meningsfull verksamhet som uppfyller verkliga behov i form av omsorg, samhällsansvar och miljömedvetande.

I valrörelsen har det blivit plågsamt tydligt att de flesta politiska företrädare står med tomma verktygslådor och trubbiga redskap för att möta en globaliserad verklighet. En ny verklighet där idén att flytta produktionsmetoder från industrin till andra sektorer i samhället är hopplöst föråldrad.

Behovet av människor i traditionella arbeten har minskat drastiskt de senaste decennierna. Samtidigt har miljö- och klimatfrågan gjort en återgång till tidigare produktionsformer omöjlig. Den faktiska situationen är att vi både måste producera och konsumera mindre, för att alls kunna ha en planet att bo på i framtiden.

Glappet mellan verkligheten och den politiska retoriken, där jobbskapande verkar vara det enda viktiga, gör situationen för alla på arbetsmarknaden ohållbar. Pressen ökar på dem som har jobb och rädslan för att förlora sin anställning tilltar. Arbetslösa tvingas att “låtsasarbeta” för att få tillgång till redan betalda omställningsförsäkringar.

På andra sidan arbetslinjen, i det “utanförskap” som vi alla ska frukta, får de verkligt otrygga göra skitjobben. Tillfälligt, oförsäkrat, billigt. Rädslan för utanförskap skapar inlåsning i strukturer och arbetssituationer som saknar både riktning och mening. Samtidigt har det snäva fokuset på jobbskapande omvandlat Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan till medborgarnas fångvaktare.

En nästintill unison kör av politiker, samhällsdebattörer och organisationer i Norrköping menar att ännu mer arbete ska göra samhället bättre. Men ekonomisk, ekologisk och social överlevnad kräver tvärtom att vi frigör fördelningspolitiken från arbetslinjens tunnelseende. Vi behöver en politik som inte låter myten om arbetets välsignelser hindra oss från att tillsammans utveckla ett gott samhälle.

Den överkonsumtion av diverse mer eller mindre nödvändiga varor och tjänster, som vi i dag ägnar oss åt, driver på en produktion som långt överskrider miljöns kapacitet. Samtidigt mäts välstånd fortfarande i materiella tillgångar. Det blir en ond spiral: många tvingas att utföra ”tomt” eller överflödigt arbete, för att på fritiden spendera lönen på konsumtion av vad de producerat genom det tomma arbetet.

Detta är ett organiserat slöseri som utarmar jordens resurser. Därför måste vi tänka om radikalt vad gäller arbete och produktion. Vad som behövs är att vi arbetar mindre, inte mer. Vad som behövs är helt enkelt mer frihet.

Vi på Frihetsförmedlingen har uppdraget att motarbeta fixeringen vid de institutionaliserade former av arbete som står i vägen för samhällets behov av omställning och nytänkande.

Det betyder inte att vi motsätter oss arbete som meningsskapande mänsklig aktivitet, utan att det snäva fokuset på arbete till varje pris, måste riktas om. Frihetsförmedlingen väljer att utforska alternativen och utmanar därmed de myndigheter som inte längre tjänar medborgarna

– – – –
Publicerad i Norrköpings Tidningar, 15 September 2014

❯ Läs artikeln i NT

Bild: JESSICA GOW / TT