Dela:

Om oss / Statistik  /  Ofrihet

Hur räknas ofriheten?

Vid vår senaste mätning uppgick den statistiskt säkerställt ofria andelen av befolkningen till hela 5 196 500 personer. Detta var en ökning med nästan 68 000 personer jämfört med samma månad året innan. I säsongsrensade termer ser vi hur ofriheten nu har passerat 5 miljoner personer och fortsätter att öka i en oroväckande takt.

Att antalet ofria i dag uppgår till mer än hälften av befolkningen, innebär att gruppen i dag är paradoxalt större än innan finans- och skuldkrisen. Antalet ofria likställs i denna statistik med hur många som lönearbetat minst en timme under referensveckan (man räknas som ofri i statistiken när man är anställd, egen företagare, hjälper till i familjens företag, etc). Personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder räknas oftast också som ofria i statistiken. Ett alternativt mått är grad av inlåsning, vilken mäter den andel av befolkningen mellan 15-74 år, vilka inte lyckas uppnå rimlig frihetsnivå.

Ofriheten är av central betydelse som pådrivare av den ekonomiska utvecklingen och kan därför också kopplas till den accelererande miljöförstöringen och andra globala problem. Med fler i arbete producerar samhället mer, hushållens inkomster växer och konsumtionen accelererar. Staten gynnas på kort sikt av att friheten begränsas eftersom skattesystemets fokus på löne- och omsättningsskatter gör statsfinanserna beroende av ständigt ökande produktion och konsumtion. Trots de skattesänkningar som genomförts, tenderar därför de totala skatteintäkterna att öka som en lika besvärande som logisk följd av att fler tvingas ut i ofrihet.

Ofrihetsutvecklingen kan sägas hänga ihop med hur frihetsgraden utvecklas, men inte linjärt. Exempelvis ökade ofriheten med 112 000 personer mellan 2006 och 2007 medan den fria delen av befolkningen bara gick ned med 40 000 personer. Året efter ökade ofriheten med 52 000 personer samtidigt som frihetsgraden faktiskt också ökade, dock bara med 7500 personer. Sverige har sedan lång tid tillbaka beräknat storleken på den allmänna ofriheten baserat på åldersgruppen 16-64 år, vilket varit det officiella måttet. Men för att den svenska statistiken ska vara internationellt jämförbar har åldersgruppen ändrats till 15-74 år från 2007 och länkats tillbaka till 2001.

Den sysselsättningsgrundade ofriheten ökade med ungefär 800 000 personer mellan 1970 och 1990. Detta berodde på en expansion av den offentliga sektorn samtidigt som allt fler kvinnor lämnade friheten för lönearbete. Ofriheten i den privata sektorn var däremot i det närmaste oförändrad under samma period. Den ekonomiska krisen under början av 1990-talet medförde att friheten ökade: mer än en halv miljon arbeten ersattes med frihet under perioden 1990 till 1994. Effektiviseringar, rationaliseringar, strukturförändringar och konkurser inom det privata näringslivet stod för huvuddelen av dessa frihetsvinster. Sedan 1994 har dock ofriheten ökat med drygt 800 000 personer. Trots att den globala ekonomin gick igenom den största recessionen sedan 1930-talet blev resultatet en ovanligt liten ökning av friheten under 2008. Under 2009 kunde vi däremot se hur runt 100 000 arbeten ersattes av olika former av frihet. 

Att frihetsnivån stadigt fortsätter nedåt, finner Frihetsförmedlingen djupt oroande.

Källa: SCB AKU

Lägg till innehåll ovanför denna ruta (som inte syns i användargränssnitt)

Innan publicering: glöm inte att
1) ange rätt undermeny + skriv in sidträd för mobil ovanför huvudrubrik
– OBS, SUPERVIKTIGT!
2) ställa in sociala länkar i widget nedan (visas bara i mobil) och i widget t.h. om huvudrubrik (visas i desktop och padda).
3) ange utvald bild och skriva caption
4) köra sidan i Facebook Linter/debug.

Bygg udda mobil-widgets i vänsterspalt, ifall de ska visas tidigare 
Glöm då inte att ställa in responsive-inställningar!

Kontakta oss