Vad är det vi måste sluta med?

De senaste 100 årens resa från jordbrukssamhälle till konsumtionssamhälle utmanar människans flera tusen år gamla förhållningssätt till sig själv, sin nästa och till sin värld. Vi har gått från odlare till konsumenter, och konsumismen har nu blivit så allomfattande att vi människor riskerar förtära allt – från den planet vi delar med allt annat levande till våra egna kroppar.

Picture of Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

2040 beräknas människans infrastruktur väga tre gånger mer än allt biologiskt liv på jorden. 
Illustration: Visual Capitalist

Att kultur betyder odling tänker vi knappast på dagligdags när vi kanske läser kultursidorna, eller söker kulturstöd. Men vi bör inte glömma begreppets rot, eftersom hela vår civilisation och dess tanketraditioner tar sin utgångspunkt i människan som kulturvarelse, det vill säga odlare.

De senaste 100 årens omvandling av samhället,  från jordbrukssamhälle till konsumtionssamhälle, utmanar därför människans flera tusen år gamla förhållningssätt till sig själv, sin nästa och till sin värld.

För vad innebär det egentligen att vi nu slutat vara odlare för att i stället bli konsumenter? Ja, kort sagt att vi numera konsumerar, det vill säga förbrukar själva förutsättningarna för vår egen överlevnad. Och inte bara vår egen. Klimat- och artutrotningskrisen står som två gigantiska utropstecken efter detta konstaterande.

“Ordet konsumtion betyder att förbruka/sluka något.

I en värld med ändliga resurser blir ohämmad konsumtion liktydigt med missbruk; ett missbruk som i dag blivit så allomfattande och systematiskt att vi människor tycks förtära allt – från vår enda planet till våra egna kroppar, som även de konsumeras på olika marknader under en allt större del av vår utmätta livstid.

Under de senaste 40 åren har utvecklingen accelererat och nu gått så långt att det är rimligt att fråga sig om vi fortfarande är kulturvarelser? Det samhälle som så länge varit en kultur, i bemärkelsen odling, framträder nu snarare som en själlös struktur för självutplåning, administrerad av en kolossal digitaliserad byråkrati.

Den jordbrukande människan – som under årtusenden levt i någorlunda fruktbar och balanserad symbios med ekosystemen och andra planetära och samhälleliga förutsättningar – har därmed ersatts av den missbrukande människan.

Ett lika tankeväckande som skrämmande effekt av detta framkom 2020 när ett forskarteam vid Weizmann institute of science i Israel publicerade en studie i tidskriften Nature där de visade att människans infrastruktur numera väger lika mycket som alla levande organismer. På hela planeten.

Forskargruppen har länge studerat relationen mellan jordens biomassa, det vill säga alla levande varelsers vikt (minus vätskeinnehållet) och den antropogena massan, det vill säga den sammanlagda vikten av all mänsklig infrastruktur. För c:a 100 år sedan uppgick den antropogena massan till c:a 35 gigaton vilket motsvarar endast 3 procent av vikten av alla levande organismer, den totala biomassan på vår jord.

Men sedan dess har den antropogena massan fördubblats ungefär vart 20:e år, medan den totala biomassan lika stadigt minskat. Från och med cirka 2020 beräknas därmed den antropogena massan vara större än den totala biomassan på jorden.

Och den fortsätter att växa. Exponentiellt.

Så vad måste vi sluta med?


Illustration: Amanda Montañez


Illustration: anthropomass.org

Beräknade relationer mellan antropogenisk massa och biomassa
1910, 1940, 1980, 2020 och 2040:

Illustration: anthropomass.org

Mobildeln längst ned>

Specialfält för mobilvisning nedan. Ställ i så fall in responsive-visningar!

Frihetsförmedlingen är en självorganiserad myndighet, en tankesmedja och ett konstverk med uppdrag att stödja människors frigörelse från strukturer som låser dem inne i lönearbete och ekonomism.
Vår tids fixering vid jobbskapande och tillväxt framstår alltmer som ett hot mot både planeten och kommande generationer. Avancerad teknologi har radikalt ökat möjligheten att befria majoriteten från tvånget att lönearbeta, men används i dag främst för att skapa onödiga jobb som människor dessutom mår dåligt av att utföra. Samtidigt bestraffas de arbetslösa med systematiska tvångsåtgärder.
Frihetsförmedlingens viktigaste ansvar är därför att minimera och helst förhindra meningslös sysselsättning samt att motverka det generella kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande. Förmedlingens övergripande målsättningar är att ge befolkningen stöd och struktur för frigörelse, att successivt öka det allmänna handlingsutrymmet och att inspirera till ett mänskligare samhällsbygge.
Frihetsförmedlingen initierades 2014 av konstnärerna Lars Noväng och John Huntington, vilka sedan starten gemensamt leder och utvecklar verksamheten.

Hur har pandemin påverkat Frihetsförmedlingen och frihetssökandet?

Frihetsförmedlingen tar risken för spridning av coronaviruset på stort allvar och det är viktigt att alla nu hjälps åt för att begränsa smittans utbredning. Vi måste därför ta ett gemensamt ansvar för att undvika att smitta varandra och att själva bli smittade. Du som har behov av att utöva din frihet i nära samvaro med andra människor måste vara extra försiktig. Det är viktigt att stanna hemma om du är sjuk, för att inte riskera att begränsa andras frihet.

Dela:

Frihetsförmedlingen / coronaviruset

Hur har pandemin påverkat Frihetsförmedlingen och frihetssökandet?

Frihetsförmedlingen har under hela coronapandemin tagit situationen på stort allvar och uppmanat alla att ta gemensamt ansvar för att begränsa smittspridningen, så att inte någon annans frihetsutrymme inskränks i onödan eller genom oaktsamhet.

Fast restriktionerna nu är hävda är det viktigt att vi fortsätter att undvika sprida smitta och att själva bli smittade. Tänk därför på att alltid utöva frihet med hänsyn till andra. Stanna därför hemma om du är sjuk, för att inte riskera att begränsa dina medmänniskors frihet.

Av samma anledning, det vill säga ansvaret för att den egna frihetsutövningen inte inskränker andra människors frihet, rätt till hälsa och trygghet, etc, uppmanar vi också frihetssökande att frivilligt vaccinera sig. Samtidigt ser vi med stor oro hur demokratiska fri- och rättigheter har begränsats runtom i världen, men också till viss del i Sverige, med pandemibekämpning som argument.

Som myndighet vill vi understryka att det ur ett frihetsperspektiv är mycket angeläget att ett sansat och konstruktivt offentligt samtal om denna fråga kan föras. Det är därför viktigt att kunna hålla två tankar i huvudet och förstå att det går att både förespråka vaccinering och samtidigt vara starkt kritisk till att grundlagsskyddade fri- och rättigheter inskränks med pandemibekämpning som förevändning.

Hur har pandemin påverkat oss som myndighet?

Frihetsförmedlingen har under hela pandemin följt utvecklingen noga med fokus på att analysera hur frihetsläget i Sverige påverkats av både smittspridningen i sig, av de åtgärder som vidtagits för att hejda den, samt de följder för frihetsutvecklingen i landet som detta hittills medfört och riskerar att medföra även i framtiden.

Vår verksamhet följer självklart Folkhälsomyndighetens råd och anvisningar och vi har därför valt att inte hålla några Frihetskontor öppna under pandemin. Några Frihetsförmedlingsaktiviteter på allmän plats eller i större lokaler har heller inte genomförts i myndighetens egen regi. Vår tillsynsenhet har under pandemin inte heller genomfört några oanmälda fysiska frihetsinspektioner.

Hur har pandemin påverkat dig som frihetssökande?

Som frihetssökande behöver du inte ha påverkats nämnvärt av inskränkningarna. Tvärtom har pandemin och dess effekter visat att nya och oväntade handlingsutrymmen och frihetsmöjligheter kan uppstå för frihetssökande, både som kollektiv och enskilt.

Frihetförmedlingens digitala service gör att du alltid själv kan skriva in dig som sökande, skaffa frihetstillstånd och besluta om stödåtgärder till dig själv. Och för nya frihetssökande rekommenderar vi särskilt vår beprövade stödåtgärd Nystartsfrihet, det bästa sättet att snabbt komma igång!

Följ länken nedan för information om våra stödåtgärder:

Kontakt och besök

Du kan nå oss via kontaktformuläret på denna och många andra sidor på vår webbplats. Det går också bra att maila till info[at]frihetsformedlingen.se, eller kontakta oss via Frihetsförmedlingens Facebooksida.

❯ Kontakta oss

Om du som frihetsombud vill få besök av oss måste vi tyvärr säga nej i nuläget, eftersom beslut fattats att tills vidare inte genomföra några fysiska frihetsinspektioner. Vi får därför hänvisa till informationen om frihetstillsyn på hemsidan och uppmana till frivilliginsatser på fältet.

❯ Frihetstillsyn

 

Aktivitetsrapportering

Aktivitetsrapportering är och förblir frivilligt! Men är ett fantastiskt verktyg för att inspirera andra frihetssökande.

Så vi hoppas alltid få in massor av aktivitetsrapporter! Följ länken om du behöver instruktioner.

❯ Aktivitetsrapportera

Att dokumentera sina frihetsaktiviteter är alltid att rekommendera! För ändamålet finns en mycket användbar blankett, som ett hjälpmedel inom åtgärden särskild nystartsfrihet. Klicka på länken för blankett i pdf-format

❯ Månadsredovisning för särskild nystartsfrihet

 

Sociala frihetsaktiviteter

Under pandemin har både frihetsgivare och frihetssökande försökt träffas digitalt i stället för fysiskt med hjälp av olika distanslösningar, till exempel dator, läsplatta, telefon, m.m. Det har naturligvis varit inskränkande, men också öppnat för fler och nya former av frihetsträffar.

Under 2022 sammanfaller därför ett gigantiskt behov av frihetsträffar med att förutsättningarna för att anordna dem är bättre än någonsin! Börja gärna med att läsa mer om hur frihetsträffar fungerar och försök sedan vara så kreativa ni kan.

❯ Anordna frihetsträff

Som frihetsgivare och anordnare av ett eget frihetskontor är du alltid skyldig att följa Frihetsförmedlingens riktlinjer avseende öppethållande av fysiska kontor. Rådande riktlinje (gällande fr.o.m. 18 februari 2022 tills vidare) är att frihetskontor kan hållas öppna i hela landet.

Vi rekommenderar att du som vill starta ett frihetskontor följer instruktionerna som nås via länk nedan. Som frihetsgivare bör du också alltid försöka kvalitetssäkra din verksamhet. Mer information via länkarna nedan:

❯ Starta ett eget frihetsförmedlingskontor

❯ Kvalitetssäkra frihetsverksamhet

Mer information om coronaviruset

❯ Folkhälsomyndigheten


Artikeln uppdaterad 2022-02-22

Lägg till innehåll ovanför denna ruta (som inte syns i användargränssnitt)

Innan publicering: glöm inte att
1) ange rätt undermeny + skriv in sidträd för mobil ovanför huvudrubrik
– OBS, SUPERVIKTIGT!
2) ställa in sociala länkar i widget t.h. om huvudrubrik (visas i desktop och padda) samt överst i högerkolumn (visas bara i mobil).
3) ange utvald bild och skriva caption
4) köra sidan i Facebook Linter/debug.

Bygg udda mobil-widgets i vänsterspalt, ifall de ska visas tidigare 
Glöm då inte att ställa in responsive-inställningar!

Kontakta oss

Vad tänker unga om frihet?

”Vi har alltid som en liten röst i vårt huvud som säger vad man får och inte får göra och som berättar hur vi ska bete oss. Detta är nästan som ett undermedvetet styre, som att det även är vi som begränsar oss själva från att göra saker som man skulle vilja för att tillfredsställa föräldrar eller samhällets synpunkter på vad som är rätt.”

Så reflekterar en av eleverna i årskurs nio vid Skälltorpsskolan i Göteborg om frihet. På initiativ från SO-läraren Samuel Jonasson har niondeklassarna fått i uppgift att skriva essäer på temat och för andra året i rad har Frihetsförmedlingen glädjen att publicera ungdomarnas essäer om frihet.

Picture of Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

”Vi har alltid som en liten röst i vårt huvud som säger vad man får och inte får göra och som berättar hur vi ska bete oss. Detta är nästan som ett undermedvetet styre, som att det även är vi som begränsar oss själva från att göra saker som man skulle vilja för att tillfredsställa föräldrar eller samhällets synpunkter på vad som är rätt.”

Så reflekterar en av eleverna i årskurs nio vid Skälltorpsskolan i Göteborg om frihet. Det är andra året i rad som Skälltorpsskolans niondeklassare på initiativ från SO-läraren Samuel Jonasson har fått i uppgift att skriva essäer på temat.

– Det har varit väldigt värdefullt. Speciellt eftersom det i den här åldern är så viktigt med identitet. Man börjar forma sin egen karaktär och vilken typ av person man känner sig som och vem man vill vara.

Eleverna har fått möjlighet att reflektera över vilka begränsningar och friheter de själva upplever, i förhållande till samhället, skolan, vännerna och föräldrarna. Essäerna har skrivits i samband med undervisning om olika styrelseskick och innebörden av mänskliga rättigheter.

– Jag vill tro att det, åtminstone för en del elever, har skapat en större förståelse för hur olika det kan se ut för olika människor, till exempel beroende på var man kommer ifrån, vilken kultur och religion man har, föräldrarnas socio-ekonomiska tillstånd eller etniska bakgrund med mera”, berättar Samuel.

Tre klasser i årskurs 9 har varit med, och 20 av eleverna har gett sitt godkännande om att låta Frihetsförmedlingen publicera deras essäer.

Essäsamlingen går att läsa i fulltext här ❯

Nedan delar vi några korta utdrag ur elevernas texter.

”Den friaste människan kan nog vara en människa utan känslor alltså en psykopat, den hade inte känt någon skuld från sina handlingar och kunna enkelt utföra vad den än vill då gränser inte är en nödvändighet.”

”… killar är också begränsade och har inte frihet helt och hållet heller. Det finns många normer som tar friheten ifrån killar, som t.e.x att män inte ska visa känslor/ gråta eller att killar inte ska ha smink eller nagellack.”

”…att kunna prata och säga sina åsikter, det kan vara en stor frihet i sig.  Då kan man visa vad man tycker i samhället och fler kanske tycker samma sak. Man kan då ha förändrat något. Det var exakt det Greta Thunberg gjorde..” 

”…din hjärna/sätt att tänka…får dig kanske att mentalt kryssa ut olika val som du egentligen har. Detta berövar dig din frihet.”

”Fysikens lagar är också en begränsning enligt min definition av frihet, men det är en ganska svår en att ta sig förbi.”

”…frihet symboliserar även kärlek mot varandra och att inte sprida hat och rykten. För just nu känner jag mig fri till en viss del då jag fortfarande får ta emot kritik över den religion jag har valt att utföra och på grund av min etnicitet då jag är från mellanöstern och får konstant höra att jag är någon form av terrorist. Och så klart blir jag utsatt för sexism och förtryck men jag har åtminstone yttrandefriheten att trösta mig med då jag har rätten att skriva vad jag än känner för så länge jag inte gör hets mot folkgrupp för det vore olagligt.”

”Folk skulle säkert också argumentera att lagarna gör så att vi har mindre frihet men jag tycker faktiskt motsatsen…Lagar är nödvändiga för att man ska kunna uppleva frihet.”

”Frihet för mig är att jag får träna/följa vilken sport jag vill, hur mycket jag vill eller hur lite jag vill.”

”Frihet för mig är att jag ska kunna göra vad jag vill och hur jag vill utan att komma i vägen för någon annan som har sin egen frihet.”

”…när någon frågar mig vad är frihet så är det en sak som kommer upp i mitt huvud ”världen”.”

”Det är t.ex. att jag får spela piano, lyssna på min musiksmak, ha min religion och stödja olika åsikter som jag håller med om.”

”Om jag ska vara ärlig så känner jag mig väldigt fri och jag tror att jag känner mig så för mina föräldrar inte är så strikta.”

”Samhället formar oss till ”slavar” dom vill att vi ska till skolan i flera år sen jobba tills vi dör.”

”…nu för tiden så har kvinnor mycket mer frihet. Dom är inte längre beroende av män och kan klara sig själva, tjäna egna pengar och äga sin egen frihet. 

”Barns frihet blir oftast begränsad pga skolan, ifall du är en person som har många aktiviteter i ditt privatliv kan din frihet bli mycket begränsad pga skolan eftersom, i skolan går du i cirka 7 timmar, sedan efter skolan när du tror att du har fritid då har du inte det. Istället har du läxor och prov som du måste plugga till och lägga in minst 2 timmars jobb på, vilket kan leda till mindre fritid, som i sin tur gör att du missar dina fritidsaktiviteter. Det kan i sin tur leda till stress och depression, stressen kommer ifrån att du vill hinna med allt (skola) (sport), och depressionen kommer ifrån att det du gillar blir borttaget ur ditt liv, vilket senare kan leda till självmordstankar och det är det sista alla vill, din smärta försvinner inte genom självmord, den skickas bara vidare till din nära och kära.”

”Idén med frihet uttrycks ofta med hjälp av musik och konst.”

”Det som symboliserar frihet är livet. ”

”Frihet kan inte blundas för och likaså inte heller begränsas. Den ska finnas idag, imorgon och alla kommande dagar framöver. För i slutändan är vi alla människor, mörka som ljusa, och vi förtjänar rätten till att få känna oss fria.”

”Asså “Vad symboliserar frihet?” Att frihet symboliserar något? Eller att något symboliserar frihet?” 

”Även om det är en mänsklighet rättighet finns det vissa som har ingen frihet…Man skulle nästan kunna säga att de är som inburade fåglar. Men kommer dessa fåglar någonsin flyga fritt högt i det blå?”

”Jag som många i andra i samhället känner frihet när vi lyssnar på viss musik och det gör oss avslappnade, som att vi inte har någon oro allt är bara lugnt.”

”I sjuan när vi läste om avrättningar så lärde jag mig en hemsk sak om Afghanistan som jag kommer minnas i resten av mitt liv. Där blev man straffad på ett grymt sätt om man hade en annan sexualitet än hetero. Man blev fastbunden och nerkastad på marken framför en stor tegelmur. Sedan välte man muren över offret som dog. Ett hemskt straff som jag med lättnad kan säga att det inte används längre. Dock är det fortfarande straffbart med döden om man är homosexuell i Afghanistan och några andra muslimska länder.”

Mobildeln längst ned>

Specialfält för mobilvisning nedan. Ställ i så fall in responsive-visningar!

Frihetsförmedlingen är en självorganiserad myndighet, en tankesmedja och ett konstverk med uppdrag att stödja människors frigörelse från strukturer som låser dem inne i lönearbete och ekonomism.
Vår tids fixering vid jobbskapande och tillväxt framstår alltmer som ett hot mot både planeten och kommande generationer. Avancerad teknologi har radikalt ökat möjligheten att befria majoriteten från tvånget att lönearbeta, men används i dag främst för att skapa onödiga jobb som människor dessutom mår dåligt av att utföra. Samtidigt bestraffas de arbetslösa med systematiska tvångsåtgärder.
Frihetsförmedlingens viktigaste ansvar är därför att minimera och helst förhindra meningslös sysselsättning samt att motverka det generella kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande. Förmedlingens övergripande målsättningar är att ge befolkningen stöd och struktur för frigörelse, att successivt öka det allmänna handlingsutrymmet och att inspirera till ett mänskligare samhällsbygge.
Frihetsförmedlingen initierades 2014 av konstnärerna Lars Noväng och John Huntington, vilka sedan starten gemensamt leder och utvecklar verksamheten.

Vårdapparaten och den mänskliga faktorn

Det finns vissa ord och begrepp som inte bör blandas ihop. Om vi gör det bidrar vi till att upprätthålla en olycklig förvirring. Två sådana ord är individ och person. Om vi blandar ihop dem förvränger vi vår uppfattning om verkligheten — eller den förvrängs passivt för oss — och denna förvrängning tjänar vissa intressen på, men inte vår potentiella mänsklighet och definitivt inte vår omdömesförmåga.Tänk dig ett sjukhus, en fysiskt koncentererad del av vårdapparaten. Där finns olika roller, olika perspektiv, olika funktioner i apparaten: patient, personal, närstående. Ett sjukhus, ja, hela vårdapparaten, består av en rad sammanlänkade tankekonstruktioner, fokuserade i vissa byggnader och i väldefinierade arbetsuppgifter. Som patient, mottagare av vård i apparten, kommer jag in i det konkreta systemet utifrån, som en input, och en serie väletablerade rutiner sätts i gång. Jag vårdas (observera passivformen, som också impliceras av själva ordet patient; motsatsen är agent, den som gör något). Vem är då jag? Vad är då jag?

 

Vårdapparaten och den mänskliga faktorn

Picture of Per Johansson

Per Johansson

Fri forskare, idéhistoriker och fil dr i Humanekologi

[Föredrag vid Region Kronobergs FoU-enhets 20-årsjubileum, 2 oktober 2018]

Det finns vissa ord och begrepp som inte bör blandas ihop. Om vi gör det bidrar vi till att upprätthålla en olycklig förvirring. Två sådana ord är individ och person. Om vi blandar ihop dem förvränger vi vår uppfattning om verkligheten — eller den förvrängs passivt för oss — och denna förvrängning tjänar vissa intressen på, men inte vår potentiella mänsklighet och definitivt inte vår omdömesförmåga.

Tänk dig ett sjukhus, en fysiskt koncentererad del av vårdapparaten. Där finns olika roller, olika perspektiv, olika funktioner i apparaten: patient, personal, närstående. Ett sjukhus, ja, hela vårdapparaten, består av en rad sammanlänkade tankekonstruktioner, fokuserade i vissa byggnader och i väldefinierade arbetsuppgifter. Som patient, mottagare av vård i apparaten, kommer jag in i det konkreta systemet utifrån, som en input, och en serie väletablerade rutiner sätts i gång. Jag vårdas (observera passivformen, som också impliceras av själva ordet patient; motsatsen är agent, den som gör något). Vem är då jag? Vad är då jag?

Jag är en människa. Så vad är det, en människa? Denna fråga är ju relevant i absolut alla sammanhang, inte bara i min roll som patient på ett sjukhus. Men på vilket sätt är den specifikt relevant i vårdsammanhang? Vad eller vem är det som vårdas? En individ? En person?

Ordet individ kommer från latinets individuum (motsvaras av grekiskans atomos) — en distinkt sak eller varelse, skild från andra saker eller varelser. En mänsklig individ är således en människa sedd som åtskild från andra människor.

Ordet person kommer från latinets persona, vars ursprungliga betydelse är mask, det vill säga roll i ett drama. Senare kom det att betyda en mänsklig varelse med vissa egenskaper — förnuft, moral, medvetande, en varelse ofrånkomligen ingår i specifika sociala relationer. Denna innebörd fick en extra stark konnotation i kristendomen i vilken en människa är ”Guds avbild”, något som, mera metafysiskt uttryckt, innebär att verklighetens själva grund är personlig. Verkligheten är då inte objektiv utan relationell och mänskliga relationer återspeglar därmed verklighetens aktuella karaktär. Om relationerna är dåliga blir det illa i själva verkligheten. Individer, atomer, däremot, är objektivt observerade, distinkta saker vilka i sig saknar fundamental betydelse för verkligheten. Individer är bara komponenter i världen.

Låt oss relatera detta till tre väsentliga ingredienser i vårdapparaten: vetenskap, organisation respektive omdöme. Vad vi har här är tre former av kunskap som går in i varandra, men som var och en också följer sina egna premisser, har sin egen inneboende logik. Den mest personliga av dessa kunskapsformer är omdömet. Vetenskap respektive organisation är i sig mera opersonliga, men kräver samtidigt omdöme för att kunna utövas och användas adekvat. Så på sätt och vis är omdöme (fronesis) i slutändan den mest fundamentala kunskapsformen. Man skulle här även kunna tala om urskillning, om förmågan att utöva urskillning (gr. diakrino).

Men vad styr vårdapparaten? Vårdapparaten är mest av allt en organisation. Och när det gäller att organisera mänskliga aktiviteter skedde ett avgörande skifte i och med industrialiseringen av ekonomin och därmed av samhället. I det resulterande moderna samhället har en rad olika organistationsideologier sett dagens ljus: taylorism (specialisering, centralisering), lean production (eliminera allt ”onödigt”), new public management (mätning, utvärderingar, dokumentation). Alla dessa laborerar definitionsmässigt med individer, med atomära komponenter, inte med personer. Specialisering, centralisering, att eliminera allt ”onödigt”, att mäta, utvärdera och dokumentera — allt detta medför också vissa värdemässiga prioriteringar. Det som prioriteras är framför allt effektivitet och kontroll.

Nu är det ju inte så, att effektivitet och kontroll nödvändigtvis är några dåliga värden att rätta sig efter. Men de innebär en risk, kan man säga. Ty vad får det för följder när man organiserar vården efter mönster från industriell produktion? Rent konkret blir följden att patienter processas i olika steg vid olika stationer, att personal fullföljer vissa definierade uppgifter i processen, medan anhöriga och närstående undrar vad som händer. (Patienter och närstående som har insikt i processerna har emellanåt klara fördelar jämfört med dem som inte har en aning om dem.)

Taylorism, lean production, new public management är tankekonstruktioner. När en sådan tankekonstruktion väl har realiserats i, säg, en ”vårdapparat”, då existerar den och utövar ett inflytande i yttervärlden och styr därmed kraftfullt människors beteenden. Med andra ord kommer ett sjukhus, en vårdinrättning, hela vårdapparaten att bokstavligen bestå av en rad sammanlänkade dylika tankekonstruktioner. Som patient, som personal eller som närstående sorteras jag in i dessa på olika sätt, men alltid på konstruktionens premisser. Och alltid främst som individ, som en atomär komponent i en serie höggradigt mekaniserade processer.

Vad är då denna fantastiska konstruktion till för? Den är till för att hjälpa sjuka och skadade människor. Konstruktionen är egentligen till för personer, men när man kommer in i apparaten, när man blir en komponent i dess processer, då blir man en individ. Rent förståelsemässigt går det också att se det från andra hållet och fråga sig: Är kanske människan i lika hög grad till för vårdapparaten?

Qui bono? Vem tjänar på konstruktionen? Vad kan tjäna på vetenskapen? En abstrakt kunskapsproduktion; ekonomin. Vad kan tjäna på tekniken? Utvecklandet av apparater; ekonomin. Vad kan tjäna på organisationen, på byråkratin? Arbetsmarknaden; ekonomin. Allt detta gynnas av själva flödet av patienter genom apparaten.

Men vad är det som gynnar personen i detta? Om vårdapparaten i stor utsträckning är byråkratiskt, tekniskt och bokföringsmässigt organiserad — hur stort utrymme finns det för utövande av mänskligt omdöme? I synnerhet i just en vårdapparat måste väl ändå personers omdöme vara av särskild vikt, oavsett deras funktion som komponenter?

Ett annat namn för mänskligt omdöme är den mänskliga faktorn. Detta uttryck har oftast en negativ klang, vilket innebär en teknikcenterad värdering. Om något går fel i ett tekniskt system och inget tekniskt fel finns, så är det någon människas fel. Omdömet brast. Ju mera man betonar denna association desto svårare blir det att se den mänskliga faktorns positiva sida, nämligen att denna består i själva möjligheten att utöva omdöme. Eliminera den mänskliga faktorn och alla mänskliga, personliga, omdömen i positiv mening kommer också att försvinna.

Lite innan jag höll det här föredraget i Växjö kunde man i DN läsa en intervju med en läkare i Lund: ”i en alltmer byråkratiserad sjukvård reduceras patienterna till att bli delar i en produktionsapparat och inte till att vara människor i behov av omsorg”. Vad skulle hända om en läkare insisterar på att utöva sitt omdöme (vilket egentligen har en stark status; betänk läkareden)? Eftersom detta utövande oundvikligen kan ta lite tid, hur skulle apparaten reagera? Flödet, effektiviteten, stoppas ju i så fall lätt upp. Var går gränsen för när ett organisatoriskt system slutar främja mänskliga syften, slutar bry sig om personer och börjar överföra sin rent administrativa och tekniska logik på hanterandet av människorna, så att de faktiskt upphör att behandlas som personer och blir individer, atomer, komponenter i systemets abstrakta funktionalitet?

Min poäng är inte ett heltäckande argument mot organisatoriska rutiner, eller ens mot en viss ”apparatighet”. Sådant kan vara exakt vad som behövs för vissa typer av sjukdomar eller skador. Snabbhet och effektivitet är då nödvändigt och en effektiv apparat är i så fall oundgänglig. Men väldigt mycket som nu äger rum i vårdapparaten har inte alls den karaktären, utan skulle vinna på om utövande av personligt omdöme fick en mera fundamental plats och roll. Det finns med andra ord en gräns för när ”apparatigheten” förlorar sitt egenvärde. Om den gränsen passeras, vad gör man då? Vad som från början var en tankekonstruktion är ju realiserad i byggnader, rutiner och bestämmelser. De rubbas därmed inte så lätt, inte ens när de har gått över gränsen för vad som är mänskligt, personligt, eftersträvansvärt.

Den fråga jag landar i blir: Hur skulle en vårdorganisation se ut om dess användande av vetenskap, teknik och organistationsformer verkligen byggde på en fundamental avsikt att odla och främja mänskligt omdöme — hos såväl ”patienter” som ”personal” som ”närstående”? 

Artikeln är tidigare publicerad i tidskriften Mooria och här återgiven med artikelförfattarens tillstånd.

Jag behöver handläggning

“Kära handläggare! Jag behöver handläggning.” Så börjar ett fantastiskt brev som inkom till Sveriges friaste byråkrat i februari 2019.

En poetisk och drabbande text om ett arbetsliv där nyckeltal blivit lag och mänsklighet en försvårande egenskap.

Picture of Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Kära handläggare!

Jag behöver handläggning. Min politiska depression har nått bristningsgränsen. Runnit över i tårar. Och jag tänker. Tänker att jag kan inte vara först. Det måste ha varit andra före mig. Där de politiska besluten inte är ett partiprogram i glansigt papper att rösta om ibland. Där de politiska besluten skär rakt in i vardagen, i det som är vårt liv, vår tid. Där de politiska besluten inte bara är ett tal om en skattesats, utan de nya gympaskorna som inte haddes råd med. En sko, en gemenskap, en stigmatisering.

Kära handläggare. Jag behöver handläggning. För att jag gråter, för klumpen över bröstet. För att jag är förbannad.

För att jag är rädd att min frihet helt ska kidnappas av New Public Management och av marknadshyror.
För att mina kollegor bränner ut sig några månader efter examen. En efter en. På grund av vad? Alla springer som om det brinner. Trots att det inte brinner. Trots att vi inte ens är en akutverksamhet. Chefen är inte chef. Vår chef är ett journalsystem som säger åt mig att skriva en plan utifrån förvalda ord med undantag och manualer, eftersom systemet inte klarar allt. Och de förvalda orden säger saker som “Ta ansvar för sin hälsa”. Säger allt och ingenting. Chefen skickar ett mail. Det står ”Vi har under 2018 ökat produktionen. Hela 5756 fler besök jämfört med 2017”. För det får vi frukt och godis. Jag skriver, när mailet kommer, ett papper som ska förändra en pojkes liv. Att skriva, att tänka, i åtta timmar om det stämmer att pojken har svårigheter. Det ger inga pinnar. Att säga till pojken att hans liv ska förändras. En pinne. Bananen smakar surt.

Får man skriva så här? Kanske tror jag, om jag inte säger vart jag jobbar. Jag har hört att det är lag på sånt. Att inte säga så om sitt jobb. Att det är bra. Kom och jobba hos oss! Kanske kan jag le lite konstigt så att de förstår att jag menar ”jag ska själv sticka så fort jag kan”. Det är nog för föräldrarna, så att de inte blir oroliga. Det vore dumt av oss behandlare att oroa dem. Tänk så jobbigt för dem om vi var så dumma att vi lät dem veta hur det är. Jag bryr mig. Vad annars hade jag där? Utan dem. Utan barnen. Utan kollegorna. Ingenting.
Men jag tänker att de kanske ändå förstår när den tredje fysioterapeuten tar över, eller när arbetsstolen har beställts av ytterligare en ny arbetsterapeut. Kanske anar de något. De vet inte att Lina efter sex månader blev sjukskriven för att huvudet dunkade så att hon inte kunde sova. Men de anar kanske.
Organisationen vet. Ser i statistiken. I en annan stad har de anställt en hälsocoach. Varje vecka säger hälsocoachen på intranätet hur vi kan blanda den bästa smoothien, vilka mindfulnessövningar vi ska göra och att det är bra att äta morötter. Jag har gjort en serie om det. Jag bifogar den till dig.

Kära handläggare. Jag behöver handläggning. Kan jag komma till dig någon gång under eftermiddagen den 19e mars? Gärna efter kl 16.00.

Johanna Svensson

Detta brev sändes till Sveriges friaste byråkrat i februari 2019. Här publicerat under pseudonym.

Kim Svensson, AI på bibliotekskonferens

Frihetsförmedlingen medverkade den 9 november 2018 i en konferens i Malmö som lyfte bibliotekens samspel med sitt närsamhälle och det möjliga mervärdet med meröppna bibliotek. Vi var inbjudna för att med utgångspunkt i Kim Svensson, AI-projektet ge ett alternativt perspektiv på AI-utveckling och robotteknik. Vår performanceföreläsning  behandlade bland annat den nära släktskapen mellan byråkrati och artificiell intelligens. 

 

Dela:

Forskning  /  Projekt  / … Kim Svensson, AI på biblio…

Kim Svensson, AI på bibliotekskonferens

Frihetsförmedlingen medverkade den 9 november 2018 i en konferens i Malmö som lyfte bibliotekens samspel med sitt närsamhälle och det möjliga mervärdet med meröppna bibliotek.

Vi var inbjudna för att med utgångspunkt i Kim Svensson, AI-projektet ge ett alternativt perspektiv på AI-utveckling och robotteknik. 

Vår performanceföreläsning  behandlade bland annat den nära släktskapen mellan byråkrati och artificiell intelligens. Se filmen nedan:

Mer info och dokumentation från konferensen

Ung och fri?

”Är vi människor här bara för att äta, sova och arbeta varje dag i livet? Finns det inte något mer till vår existens än denna cirkeln som bestämmer vår status men samtidigt tar bort våra åsikter och mest av allt, våra känslor?”

Så skriver en av högstadieeleverna i den essäsamling vi på Frihetsförmedlingen nu har glädjen att få publicera. Under hösten har två klasser i årskurs nio på Skälltorpsskolan i Göteborg skrivit essäer om begreppet frihet. Frihetsförmedlingen har fått förtroendet att vidareförmedla deras tankar.

Samlingen ger en sällsamt ärlig inblick i ungdomarnas vardag: deras hopp, vardag, värderingar och samhällsperspektiv…

Picture of Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

”Är vi människor här bara för att äta, sova och arbeta varje dag i livet? Finns det inte något mer till vår existens än denna cirkeln som bestämmer vår status men samtidigt tar bort våra åsikter och mest av allt, våra känslor?”

Så skriver en av högstadieeleverna i den essäsamling vi på Frihetsförmedlingen nu har glädjen att få publicera. Under hösten har två klasser i årskurs nio på Skälltorpsskolan i Göteborg skrivit essäer om begreppet frihet. Frihetsförmedlingen har fått förtroendet att vidareförmedla deras tankar.

Samlingen ger en sällsamt ärlig inblick i ungdomarnas vardag: deras hopp, vardag, värderingar och samhällsperspektiv. Flera av ungdomarnas tankar ligger på en filosofisk nivå som gör ett bestående intryck på oss. Här finns betraktelser om alltifrån pengar, föräldrar och mobbing till reflektioner om döden, religion och friheten i att vara sig själv.

Initiativet till samarbetet med Frihetsförmedlingen togs av SO-läraren Samuel Jonasson vid Skälltorpsskolan, som tyckte att begreppet frihet var en spännande ingång i frågan om hur strukturer påverkar individ och samhälle:

”Vi pratade om diktatur och demokrati under ett kursmoment om politik. Vad innebär det att fostras till demokratiska medborgare? Hur fria är våra val egentligen? Diskussionen väckte stor entusiasm hos eleverna som började fundera ordentligt både över vad frihet är för dem själva och i samhället.”

Eleverna fick i uppgift att skriva en essä på max en A4-sida. Direktiven var öppna: att med fria ord och utifrån inspiration från lektionen beskriva vad frihet är för dem. Totalt har 14 elever valt att dela med sig av sina essäer via Frihetsförmedlingen.  Klicka på knappen om du vill gå direkt till hela essäsamlingen i pdf-format, men börja gärna med att läsa de citat ur essäerna vi delar med oss av här nedanför.

CITAT UR NIORNAS ESSÄER

”Vad är frihet? Finns frihet ens? Eller är frihet bara ett koncept som människan har hittat på för att ha något att leva för?”

”…du vet dagar när det regnar en sån där sen höstkväll det e mörkt och regnet öser ner, att gå ut och ta en promenad i det lätta rena luften och den mysiga stämningen att höra regnet slå ner mot mark och objekt i mörkret ger mig lugn och frid jag känner mig så fri just under den stunden.”

”Man föds och redan i ung ålder måste man lära sig prata, gå, springa, sitta osv. Några år senare är du låst bakom en skolbänk och har inget alternativ än att stanna kvar där då lagen stoppar dig att göra annat…Ja det är fördelar som vi i Sverige har som inte andra länder har, men ändå är vi också fast bakom galler och tvungna till att göra allt som staten vill att man ska göra…”

”En stor del av frihet för mig är att kunna komma hem sätta mig framför min skärm och koppla upp mig online och kunna spela med folk från alla delar i världen. Att bara kunna få spela och sätta sig in i en annan karaktär där man kan glömma alla problemen man har i verkliga livet det är frihet för mig.”

” Jag känner mig mest fri när jag sitter på en bänk i tystnaden och inte tänker på skolan, ekonomi och vardagliga problem, när man är stressad så känner man sig inte lika fri.”

”Frihet är att vara accepterad utan att vara förstådd.”

”Frihet för mig är när man får tänka, tro, älska och vara vem man är.  Men så är det inte i samhället, man får inte älska vem man vill, man får inte ser ut hur man vill eller vara vem man är. Samhället har ritat upp hur vi ska vara, män måste gilla sport, inte visa känslor, ha muskler. Kvinnor ska ha smink, vara smala, visa känslor. Det är fel att killar har smink på sig, fel att älska samma kön säger samhället i vissa länder. Även här i Sverige tycker vissa att det är fel men jag tycker att det inte ska vara det. Jag vill att folk inte ska få hat för att våga vara sig själv.”

”Det måste finnas en viss gräns även på frihet där inte samhället tar till skada. Om frihet för t.ex dig är att skrika ut rasistiska kommentarer ute som kommer du få tänka om.”

” En fri människa respekterar andras frihet.”

”Men vad är det vi strävar att ha frihet ifrån? Är det frihet från ekonomiska begränsningar? Eller frihet från samhällets ideal och normer? Kanske är det inget av detta som faktiskt håller oss tillbaka från frihet, det kanske är själva livet. Kunskapen att vi inte är odödliga, att vi kan och kommer dö. Rädslan för att dö håller oss ifrån att leva livet. Vi lever hela våra liv, för vadå? Att uppnå den ultimata friheten? För isåfall borde ju döden vara den ultimata friheten. I döden har du inga begränsningar, och visst du lever ju inte. Men du är ju fri från allt… ”

”Frihet är för vissa en vanlig känsla. För andra – något otänkbart som är omöjligt att uppnå, men något som alla strävar efter.”

”En annan gång när jag känner mig fri är när jag har sovit ut och sedan när jag går upp på morgonen så känner jag en så stor lättnad och efter jag stigit upp från min säng och ätit frukost så har jag möjligheten att städa. jag älskar att städa i och med att det blir mer ordning och då får jag frid vilket gör att jag känner mig fri.”

”…frihet ska betyda att man får vara ärlig mot sig själv och att man ska vara fri till att gå på sanningens väg…om folk börjar att vara ärliga mot sig själv, alltså börja förstå sig själv och andra, så kommer de kunna förstå mer av världen som kan leda till att mer och mer bidrar till denna samhället som i sin tur kan leda till att alla gemensamt kan hitta lösningar till problemen i världen som den stora koldioxidutsläppen, fattigdom och i problem i andra delar av världen som t.ex. hedersvåld.”

”…jag skulle nog säga att mina föräldrar begränsar min frihet genom att säga till mig hur länge jag får vara ute, vilka olika platser jag får befinna mig på osv. Men ens föräldrar kan inte bestämma hela ens liv åt en, för att vi har en frihet som inte våra föräldrar eller någon annan kan ta ifrån oss, vår frihet över att få vara oss själva.”

”Frihet, självständighet och oberoende är det som fått människor att offra livet i kampen mot förtryck genom historien.”

”Det som gör min frihet begränsad är min religion för att min religion är väldigt viktig för mig. Min religion innehåller många bra och viktiga regler som det finns i dagens samhälle, te.x man får inte slå kvinnor, man får inte ta droger, man får inte röka. Jag tror att folket tycker att frihet är allt från att bestämma över sig själv till att bestämma vad man ska göra med sitt liv. Och jag håller med om det eftersom att jag kräver också att det ska vara så förutom om det är skadliga saker som te.x att döda, röka, dricka, snusa (för ungdomar under 18 år), eller att behandla folk eller familj på ett dåligt sätt.”

”Ekonomisk frihet är ouppnåelig, hur mycket du än jobbar kan och kommer pengarna ta slut.”

Frihet för vissa är att inte äga något. Man har inget att förlora.”

”Tar man en titt på alla som bröt systemet och hoppade av skolan ser vi många människor som är antingen kända, rika, framförallt glada. Skolan skulle göra dig smart, men en av dem smartaste männen som vandrat denna jord: Albert Einstein hade det inget vidare i skolan och kolla var han är nu. Samma med Bill Gates hoppade av skolan och är nu en av de två mest rikaste männen på jorden som man vet om. Båda de följde sitt hjärta och sin glädje vilket många har slutat att bry sig om.”

”Jag kan ju ta mina föräldrar som exempel, de säger att de bestämmer över vad jag ska bli. Förut blev jag sårad av det de sa, nu i efterhand har jag blivit modigare och det gör att jag har lust att visa de att jag tror på det jag vill bli och att jag ska kämpa för det! Ingen ska behöva höra att man inte kan drömma och bli det man vill!”

”Frihet är när du ska känna dig välkommen vart du än går. Där de inte finns någon utstötning eller mobbning. När 100 tals unga flickor och pojkar inte ska må psykiskt dåligt och går ärrade för livet. I min frihet ska inte omkring 50 unga per år begå självmord på grund av andras brist på respekt. Inom friheten respekterar vi varandra vi är enade.”

”Frihet kan också uttryckas på olika sätt som t.ex musik och filmer, man kan sjunga om sin frihet eller agera ut den. Jag vet inte om man kan bli helt fri, helt fri från alla normer och förväntningar, fri från sig själv helt enkelt, det är nog en av dem stora filosofiska frågorna som nog ingen har svar på.”

Mobildeln längst ned>

Specialfält för mobilvisning nedan. Ställ i så fall in responsive-visningar!

Frihetsförmedlingen är en självorganiserad myndighet, en tankesmedja och ett konstverk med uppdrag att stödja människors frigörelse från strukturer som låser dem inne i lönearbete och ekonomism.
Vår tids fixering vid jobbskapande och tillväxt framstår alltmer som ett hot mot både planeten och kommande generationer. Avancerad teknologi har radikalt ökat möjligheten att befria majoriteten från tvånget att lönearbeta, men används i dag främst för att skapa onödiga jobb som människor dessutom mår dåligt av att utföra. Samtidigt bestraffas de arbetslösa med systematiska tvångsåtgärder.
Frihetsförmedlingens viktigaste ansvar är därför att minimera och helst förhindra meningslös sysselsättning samt att motverka det generella kravet att stå till arbetsmarknadens förfogande. Förmedlingens övergripande målsättningar är att ge befolkningen stöd och struktur för frigörelse, att successivt öka det allmänna handlingsutrymmet och att inspirera till ett mänskligare samhällsbygge.
Frihetsförmedlingen initierades 2014 av konstnärerna Lars Noväng och John Huntington, vilka sedan starten gemensamt leder och utvecklar verksamheten.

Liikkuva linna – Det föränderliga slottet

I samarbete med konstnärerna Vilma Määttänen och PerViktor Hjalmarsson kan Frihetsförmedlingen nu erbjuda kognitiv avgiftning i naturnära miljö i Finland!
På “Liikuva Linna – det föränderliga slottet” kan frihetssökande få möjlighet att byta miljö, tänka nytt och göra någonting eller ingenting under en liten tid.
Liikuva Linna är en levande social skulptur som verkar i samhället för att inspirera till utveckling och diskussion om vilken sorts samhälle vi gemensamt vill ha. Liikuva Linna kan inte definieras som en byggnad, eftersom det likt ett levande väsen är stadd i ständig förändring. Liikuva Linna innehar funktioner som: ateljéplats för skapande verksamhet, viloplats, uppdrivning och uppehållande av plantor till både mat och konstnärlig verksamhet; biodlings-plats; rum för samtal om och utveckling av samhället.”

Det föränderliga slottet initierades för nio år sedan av Vilma Määttänen och PerViktor Hjalmarsson, och har sedan dess rört sig mellan Sverige och Finland, samtidigt som det fungerat som både flyttbar social skulptur och som hem. För två år sedan landade slottet på finsk mark i Karjalohja en timmes resa från Helsingfors. Här har det sedan dess växt fast, byggts på organiskt och utvecklats i samklang med omgivningen.

Nu erbjuder Vilma och PerViktor frihetssökande möjligheten att besöka deras hem och bo och verka en liten tid i Liikkuva linna – det föränderliga slottet. 

Dela:

Start  /  Påverkan  / … / Besök Liikkuva linna

Liikkuva linna – Det föränderliga slottet

 

Frihetsförmedlingen samarbetar med konstnärerna Vilma Määttänen och PerViktor Hjalmarsson för att kunna erbjuda kognitiv avgiftning i en spännande miljö i Finland. Här kan frihetssökande få chans att tänka nytt, göra någonting eller ingenting under en liten tid. 

“Liikuva Linna – det föränderliga slottet är en levande social skulptur och verkar i samhället som en inspiration till utveckling och diskussion om hurdant samhälle vi gemensamt vill ha. Liikuva Linna kan inte definieras som en byggnad eftersom den likt ett levande väsen är stadd i ständig förändring. Liikuva Linna innehar funktioner som: ateljéplats för skapande verksamhet, uppdrivning och uppehållande av plantor, dels till mat och till konstnärlig verksamhet. Biodlings-plats. Rum för samtal om och utveckling av samhället.”
 
Det föränderliga slottet initierades för nio år sedan av Vilma Määttänen och PerViktor, och fungerar som både flyttbar social skulptur och som hem. Slottet har sedan dess rört sig mellan Sverige och Finland. För två år sedan landade det på finsk mark i Karjalohja en timme utanför Helsingfors. Här har det sedan dess växt fast, byggts på organiskt och utvecklats i samklang med omgivningen.
 
Nu erbjuder Vilma och PerViktor frihetssökande möjligheten att besöka dem i deras hem och bo och verka en kortare tid i Liikkuva Linna, en omväxlande och växande plats full av liv och rörelse. Om du är intresserad, skicka ett mail till: viktor.hjalmarsson@gmail.com för att fråga mer och eventuellt komma överrens om en lämplig tidpunkt. Vistelsen i Liikkuva Linna kostar inget och sovplats finns i köksvagnen.
 
Foto: Liikuva Linna

Mobildeln>

Missa inga händelser

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Previous slide
Next slide

En moralisk agent

Av Simon Winter: Jag är med i ett spännande konstprojekt, Kim Svensson, AI, vars syfte är att skapa en byråkrat som är en artificiell intelligens. Kim ska vara en moralisk agent, och det har lett till en hel del tankar och diskussioner.
Det är förstås väldigt svårt att skapa en AI som är moralisk på samma sätt som en människa, och många skulle säga att det inte heller är önskvärt.
Med en AI är det både lättare och svårare att skapa en moralisk agent. En AI har alltid ett mål, som att lära sig navigera i en okänd miljö eller att lära sig efterlikna en bild eller text. Det som är svårt med AIn är att bestämma sig för vilket man ska välja som mål när man programmerar AIn. Det som är lättare är att mäta hur långt man är från målet.
Nick Bostrom, Anders Sandberg och de andra på Future of humanity institute i Oxford har ett roligt exempel som är en robot som gör gem. Om roboten är kraftfull och har detta som enda mål kan det snabbt spåra ur.

Picture of Simon Winter

Simon Winter

interaktionsdesigner och kognitionsforskare

paperclips-article

Jag är med i ett spännande konstprojekt, Kim Svensson, AI, vars syfte är att skapa en byråkrat som är en artificiell intelligens. Kim ska vara en moralisk agent, och det har lett till en hel del tankar och diskussioner.

Det är förstås väldigt svårt att skapa en AI som är moralisk på samma sätt som en människa, och många skulle säga att det inte heller är önskvärt.

Med en AI är det både lättare och svårare att skapa en moralisk agent. En AI har alltid ett mål, som att lära sig navigera i en okänd miljö eller att lära sig efterlikna en bild eller text. Det som är svårt med AIn är att bestämma sig för vilket man ska välja som mål när man programmerar AIn. Det som är lättare är att mäta hur långt man är från målet.

Nick Bostrom, Anders Sandberg och de andra på Future of humanity institute i Oxford har ett roligt exempel som är en robot som gör gem. Om roboten är kraftfull och har detta som enda mål kan det snabbt spåra ur.

Här är ett föredrag av Anders Sandberg där han redogör för argumentet:

Själva mätandet av måluppfyllelsen är oftast trivialt. Det finns matematiska funktioner för det. I gem-robotens fall är ju det enda som räknas hur många gem som tillverkas.

En AI lär sig ofta genom att starta med en slumpmässig uppfattning om sitt problem. Man mäter hur långt man är från målet genom en förlust- eller kostnadsfunktion. Därefter förändrar man AIns modell lite grand, och ser om man kom närmare målet.

De flesta AI-system som byggs är så här enkla – ett enda värde som ska optimeras, och ingen överordnad funktion som i sin tur mäter om det man gjort är bra. Den överordnade funktionen får vi människor än så länge sköta själva.

Men vilken otrolig kapacitet de senaste årens AI-experiment har haft. Från style transfer för bilder och video till att lära sig vinna i spel som Go som man för bara något år sen sa att bara människan kunde klara. Framgångarna har varit så stora att det är lätt att missa begränsningarna och den ofta väldigt enkla modell som ligger under.

Att med den enkla definitionen här skapa en moralisk agent är alltså inte så svårt, eftersom moral är det goda som i sin tur är det mål som man väljer för sin AI. Vill man skapa en moralisk agent som är en byråkrat finns det mycket att välja mellan. Man kan tänka sig en nitisk tjänsteman som letar efter fel i olika system, någon som underlättar för folk som känner sig fast i byråkratin, eller nidbilden av en byråkrat som stoppar till hela den administrativa apparaten genom att fylla den med värdelös information.

“Sentiment” är en speciell kategori som man kan utforska. Sentiment analysis (attitydanalys eller tonalitetsanalys på svenska) är ett område som tar texter och sätter ett värde på dem, på en skala, positivt eller negativt. Det används ibland för att sortera exempelvis online-recensioner automatiskt. I den enklaste versionen sätter man ett värde på varje ord och summerar värdet för varje text. Här är ett ställe att börja om man kör Python.

I en lite mer komplicerad men helt fantastisk demonstration visar Rob Speer hur man med enkla medel och standardiserade datamängder kan bygga en maskin som klassificerar texter efter sentiment, men som visar sig vara rasistisk! Demon är lätt att följa från länken här, och om man vill kan man sätta upp Jupyter på sin dator (eller Googles Colaboratory) och köra med egna data.

Varje in-rad är det man matar in i systemet, och så följer värdet på nästa rad:

In [15]: text_to_sentiment(“Let’s go get Italian food”)
Out[15]: 2.0429166109408983
In [16]: text_to_sentiment(“Let’s go get Chinese food”)
Out[16]: 1.4094033658140972
In [17]: text_to_sentiment(“Let’s go get Mexican food”)
Out[17]: 0.38801985560121732

Det enda som varieras här är landet, och italiensk mat får mycket positivt omdöme, kinesisk tydligt lägre och mexikansk väldigt lågt värde. Detta är fördomar i sin renaste form! Det blir ännu tydligare när han tar motsvarande exempel med kvinnonamn, där de kvinnonamn som associeras med svarta får väldigt låga värden.

Anledningen till att det blir så här är ju att de fördomar som finns i datamängderna kommer fram i resultatet. Och det är en väldigt svår nöt att knäcka hur man ska komma till rätta med detta. Det finns en övertro på att de artificiella agenter vi vill ska ta över vissa av våra tråkiga arbetsuppgifter dessutom ska göra sin uppgift helt opartiskt och etiskt oklanderligt, eftersom de har programmerats efter avsiktliga regler, men för att det ska fungera får man uppenbarligen inte lära upp dem på ett material som innehåller de fördomar som vi ville bli av med.

Jag tror att vilket mål man än väljer så riskerar det att bli fel, precis som att new public management (som liknar de här systemen väldigt mycket) är dömt att få oönskade resultat när vinstmaximering och liknande “blinda” värden får styra verksamhetsutvecklingen.

Ett sätt att få syn på, och förbereda sig på, oönskade resultat av system med alltför enkla mål är att studera det som ibland kallas “reward hacking”.

I reward hacking sätter man upp ett mål, som ju är uttänkt för att det är ett tecken på att systemet fungerar väl, och så “hackas” det målet, genom att systemet hittar oönskade sätt att få den belöning som målet innebär.

I det här blogginlägget och den här listan finns många sådana exempel som både är sedelärande och inspirerande. Som artificiella djur som utvecklas för att bli snabba och som under utvecklingen växer sig så stora att de kan uppnå hög hastighet genom att helt enkelt trilla! Eller en agent som dödar sig själv vid slutet av nivå 1 för att undvika att dö i nivå 2…

Det ska bli roligt att utforska rymden av möjliga mål för en byråkratisk AI.

– – – –

Artikeln är tidigare publicerad som bloggpost på tankesmedjan Infontology där Simon Winter är verksam som analytiker.
❯ Till bloggposten

Utanförskapsretoriken skapar ökade klyftor

Ingen ska behöva hamna i utanförskap, heter det. Men bakom den omtänksamma retoriken döljer sig ett cyniskt spel, möjliggjort genom övergången från generell välfärdspolitik till en arbetslinje som i och för sig skapar jobb, men bara till priset av ökande klyftor. Utanförskapsretoriken är obehaglig på många sätt, men allra mest när den används för att mörka den systematiska omfördelningen av resurser från dem ”i utanförskap” till redan priviligerade grupper i samhället; tydligt avläsbar i hur arbetslösheten bland svenskfödda och högutbildade hela tiden minskar samtidigt som den lika stadigt ökar hos andra grupper. Hur hänger detta ihop?

Utgångspunkten är ideologisk: arbete i utbyte mot lön har ett värde, annat arbete räknas inte. Synsättet gör det möjligt att exempelvis påstå att arbetslösa i åtgärder är dyrare för samhället än samma personer i fullsubventionerade jobb, samtidigt som de i båda fallen i realiteten uppbär statlig lön. Att ingen ifrågasätter detta synsätt gör det också politiskt möjligt att kräva att alla måste stå till arbetsmarknadens förfogande: även sjuka, långtidsarbetslösa och nyanlända. För att folk inte ska ”bli kvar i utanförskap” kan de sedan tvingas in i olika åtgärder som ska göra dem ”mer anställningsbara”. Väl där används de som mänsklig råvara i en industriproduktion som förvisso skapar jobb – men inte till dem, utan till mer välbeställda grupper i samhället.

Exempelvis skapas hela tiden nya byråkratjobb i den svällande kontrollapparat som administrerar arbetslöshet, sjukförsäkringar med mera. Utbildningskraven på dessa jobb höjs dessutom ständigt, vilket garanterar att de som växt upp i studievana familjer gynnas. Fler tjänster inom utbildningsväsendet tillkommer på köpet. Privatiseringen av diverse arbetsmarknadspolitiska insatser skapar också jobb hos olika ”externa aktörer” som utan demokratisk kontroll eller insyn får syssla med det lönsamma grovgörat att extrahera värde ur dem som befinner sig längst ner i näringskedjan. Och eftersom människor lätt blir sjuka både av stigmatiseringen och åtgärdsprogrammen skapas dessutom hela tiden nya arbeten inom vårdsektorn, läkemedelsindustrin, och så vidare.

Bara en mycket kraftfull myt kan få vanliga hyggliga människor att med gott samvete jobba inom ett sådant här cyniskt system, som systematiskt tar från de resurssvaga för att ge till dem som redan har. Arbetsmarknadspolitiken fungerar därför främst som en propagandamaskin som hamrar in doktrinen att jobb skapar frihet samtidigt som den håller skräcken för ”utanförskapet” vid liv. Uppdraget kräver en sammanhållen dramaturgi som gör det nödvändigt att statuera exempel med arbetssamhällets förlorare. De döms därför till politisk fångenskap genom inlåsning i olika åtgärder och stödformer. Väl där är de arbetslösas egentliga (arbets)uppgift att skapa trovärdighet för arbetslinjen genom att spela rollen av förlorare med sådan inlevelse att både deras fysiska och mentala hälsa undergrävs. Så hålls det jobbskapande teaterstycket vid liv, som en sorts skattefinansierat gladiatorspel.

Att skamlöst utnyttja människor genom att bunta ihop dem under det förnedrande epitetet ”utanförskap” och samtidigt kräva att de ska stå till arbetsmarknadens förfogande är lika omoraliskt som inhumant. Dessutom har det bara en enda mätbar effekt, och därtill en som ingen säger sig vilja ha: ständigt ökande klyftor.

Start / Artiklar / …

Utanförskapsretoriken skapar ökade klyftor

Picture of Lars Noväng & John Huntinton

Lars Noväng & John Huntinton

Initiativtagare till Frihetsförmedlingen

Ingen ska behöva hamna i utanförskap, heter det. Men bakom den omtänksamma retoriken döljer sig ett cyniskt spel, möjliggjort genom övergången från generell välfärdspolitik till en arbetslinje som i och för sig skapar jobb, men bara till priset av ökande klyftor.

Utanförskapsretoriken är obehaglig på många sätt, men allra mest när den används för att mörka den systematiska omfördelningen av resurser från dem ”i utanförskap” till redan priviligerade grupper i samhället; tydligt avläsbar i hur arbetslösheten bland svenskfödda och högutbildade hela tiden minskar samtidigt som den lika stadigt ökar hos andra grupper. Hur hänger detta ihop?

Utgångspunkten är ideologisk: arbete i utbyte mot lön har ett värde, annat arbete räknas inte. Synsättet gör det möjligt att exempelvis påstå att arbetslösa i åtgärder är dyrare för samhället än samma personer i fullsubventionerade jobb, samtidigt som de i båda fallen i realiteten uppbär statlig lön. Att ingen ifrågasätter detta synsätt gör det också politiskt möjligt att kräva att alla måste stå till arbetsmarknadens förfogande: även sjuka, långtidsarbetslösa och nyanlända.

För att folk inte ska ”bli kvar i utanförskap” kan de sedan tvingas in i olika åtgärder som ska göra dem ”mer anställningsbara”. Väl där används de som mänsklig råvara i en industriproduktion som förvisso skapar jobb – men inte till dem, utan till mer välbeställda grupper i samhället.

Exempelvis skapas hela tiden nya byråkratjobb i den svällande kontrollapparat som administrerar arbetslöshet, sjukförsäkringar med mera. Utbildningskraven på dessa jobb höjs dessutom ständigt, vilket garanterar att de som växt upp i studievana familjer gynnas. Fler tjänster inom utbildningsväsendet tillkommer på köpet. Privatiseringen av diverse arbetsmarknadspolitiska insatser skapar också jobb hos olika ”externa aktörer” som utan demokratisk kontroll eller insyn får syssla med det lönsamma grovgörat att extrahera värde ur dem som befinner sig längst ner i näringskedjan. Och eftersom människor lätt blir sjuka både av stigmatiseringen och åtgärdsprogrammen skapas dessutom hela tiden nya arbeten inom vårdsektorn, läkemedelsindustrin, och så vidare.

Bara en mycket kraftfull myt kan få vanliga hyggliga människor att med gott samvete jobba inom ett sådant här cyniskt system, som systematiskt tar från de resurssvaga för att ge till dem som redan har.

Arbetsmarknadspolitiken fungerar därför främst som en propagandamaskin som hamrar in doktrinen att jobb skapar frihet samtidigt som den håller skräcken för ”utanförskapet” vid liv. Uppdraget kräver en sammanhållen dramaturgi som gör det nödvändigt att statuera exempel med arbetssamhällets förlorare. De döms därför till politisk fångenskap genom inlåsning i olika åtgärder och stödformer. Väl där är de arbetslösas egentliga (arbets)uppgift att skapa trovärdighet för arbetslinjen genom att spela rollen av förlorare med sådan inlevelse att både deras fysiska och mentala hälsa undergrävs. Så hålls det jobbskapande teaterstycket vid liv, som en sorts skattefinansierat gladiatorspel.

Att skamlöst utnyttja människor genom att bunta ihop dem under det förnedrande epitetet ”utanförskap” och samtidigt kräva att de ska stå till arbetsmarknadens förfogande är lika omoraliskt som inhumant. Dessutom har det bara en enda mätbar effekt, och därtill en som ingen säger sig vilja ha: ständigt ökande klyftor.

Publicerad i tidningen Syre i april 2018

❯ Läs artikeln direkt i Syre