Lönearbetet i Sverige måste minska

Glappet mellan verkligheten och den politiska retoriken, där jobbskapande verkar vara det enda viktiga, gör situationen för alla på arbetsmarknaden ohållbar.

Publicerad i ett flertal svenska dagstidningar hösten 2014

För att kunna möta framtidens utmaningar som klimathot och fattigdom, måste begreppet ”arbete” fyllas med en ny innebörd: från att vara en tvingande aktivitet där man gör vad som förväntas i utbyte mot lön, till en valfri och meningsfull verksamhet som uppfyller verkliga behov i form av omsorg, samhällsansvar och miljömedvetande.

I valrörelsen har det blivit plågsamt tydligt att de flesta politiska företrädare står med tomma verktygslådor och trubbiga redskap för att möta en globaliserad verklighet. En ny verklighet där idén att flytta produktionsmetoder från industrin till andra sektorer i samhället är hopplöst föråldrad.

Behovet av människor i traditionella arbeten har minskat drastiskt de senaste decennierna. Samtidigt har miljö- och klimatfrågan gjort en återgång till tidigare produktionsformer omöjlig. Den faktiska situationen är att vi både måste producera och konsumera mindre, för att alls kunna ha en planet att bo på i framtiden.

Glappet mellan verkligheten och den politiska retoriken, där jobbskapande verkar vara det enda viktiga, gör situationen för alla på arbetsmarknaden ohållbar. Pressen ökar på dem som har jobb och rädslan för att förlora sin anställning tilltar. Arbetslösa tvingas att “låtsasarbeta” för att få tillgång till redan betalda omställningsförsäkringar.

På andra sidan arbetslinjen, i det “utanförskap” som vi alla ska frukta, får de verkligt otrygga göra skitjobben. Tillfälligt, oförsäkrat, billigt. Rädslan för utanförskap skapar inlåsning i strukturer och arbetssituationer som saknar både riktning och mening. Samtidigt har det snäva fokuset på jobbskapande omvandlat Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan till medborgarnas fångvaktare.

En nästintill unison kör av politiker, samhällsdebattörer och organisationer i Norrköping menar att ännu mer arbete ska göra samhället bättre. Men ekonomisk, ekologisk och social överlevnad kräver tvärtom att vi frigör fördelningspolitiken från arbetslinjens tunnelseende. Vi behöver en politik som inte låter myten om arbetets välsignelser hindra oss från att tillsammans utveckla ett gott samhälle.

Den överkonsumtion av diverse mer eller mindre nödvändiga varor och tjänster, som vi i dag ägnar oss åt, driver på en produktion som långt överskrider miljöns kapacitet. Samtidigt mäts välstånd fortfarande i materiella tillgångar. Det blir en ond spiral: många tvingas att utföra ”tomt” eller överflödigt arbete, för att på fritiden spendera lönen på konsumtion av vad de producerat genom det tomma arbetet.

Detta är ett organiserat slöseri som utarmar jordens resurser. Därför måste vi tänka om radikalt vad gäller arbete och produktion. Vad som behövs är att vi arbetar mindre, inte mer. Vad som behövs är helt enkelt mer frihet.

Vi på Frihetsförmedlingen har uppdraget att motarbeta fixeringen vid de institutionaliserade former av arbete som står i vägen för samhällets behov av omställning och nytänkande.

Det betyder inte att vi motsätter oss arbete som meningsskapande mänsklig aktivitet, utan att det snäva fokuset på arbete till varje pris, måste riktas om. Frihetsförmedlingen väljer att utforska alternativen och utmanar därmed de myndigheter som inte längre tjänar medborgarna.


Norrköpings Tidningar, 15 September 2014
> Läs artikeln i NT

Bild: JESSICA GOW / TT | Tomt. I valrörelsen har det blivit plågsamt tydligt att de flesta politiska företrädare står med tomma verktygslådor och trubbiga redskap för att möta en globaliserad verklighet, skriver debattören.

Frihetsförmedlingen

Frihetsförmedlingen

Sveriges största förmedlare av frihet

Arbeta och producera mindre

Glappet mellan verkligheten och den politiska retoriken, där jobbskapande verkar vara det enda viktiga, gör situationen för alla på arbetsmarknaden ohållbar.

För att kunna möta framtidens utmaningar som klimathot och fattigdom, måste begreppet ”arbete” fyllas med en ny innebörd: från att vara en tvingande aktivitet där man gör vad som förväntas i utbyte mot lön, till en valfri och meningsfull verksamhet som uppfyller verkliga behov i form av omsorg, samhällsansvar och miljömedvetande.

I valrörelsen har det blivit plågsamt tydligt att de flesta politiska företrädare står med tomma verktygslådor och trubbiga redskap för att möta en globaliserad verklighet. En ny verklighet där idén att flytta produktionsmetoder från industrin till andra sektorer i samhället är hopplöst föråldrad.

Behovet av människor i traditionella arbeten har minskat drastiskt de senaste decennierna. Samtidigt har miljö- och klimatfrågan gjort en återgång till tidigare produktionsformer omöjlig. Den faktiska situationen är att vi både måste producera och konsumera mindre, för att alls kunna ha en planet att bo på i framtiden.

Glappet mellan verkligheten och den politiska retoriken, där jobbskapande verkar vara det enda viktiga, gör situationen för alla på arbetsmarknaden ohållbar. Pressen ökar på dem som har jobb och rädslan för att förlora sin anställning tilltar. Arbetslösa tvingas att “låtsasarbeta” för att få tillgång till redan betalda omställningsförsäkringar.

På andra sidan arbetslinjen, i det “utanförskap” som vi alla ska frukta, får de verkligt otrygga göra skitjobben. Tillfälligt, oförsäkrat, billigt. Rädslan för utanförskap skapar inlåsning i strukturer och arbetssituationer som saknar både riktning och mening. Samtidigt har det snäva fokuset på jobbskapande omvandlat Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan till medborgarnas fångvaktare.

En nästintill unison kör av politiker, samhällsdebattörer och organisationer i Norrköping menar att ännu mer arbete ska göra samhället bättre. Men ekonomisk, ekologisk och social överlevnad kräver tvärtom att vi frigör fördelningspolitiken från arbetslinjens tunnelseende. Vi behöver en politik som inte låter myten om arbetets välsignelser hindra oss från att tillsammans utveckla ett gott samhälle.

Den överkonsumtion av diverse mer eller mindre nödvändiga varor och tjänster, som vi i dag ägnar oss åt, driver på en produktion som långt överskrider miljöns kapacitet. Samtidigt mäts välstånd fortfarande i materiella tillgångar. Det blir en ond spiral: många tvingas att utföra ”tomt” eller överflödigt arbete, för att på fritiden spendera lönen på konsumtion av vad de producerat genom det tomma arbetet.

Detta är ett organiserat slöseri som utarmar jordens resurser. Därför måste vi tänka om radikalt vad gäller arbete och produktion. Vad som behövs är att vi arbetar mindre, inte mer. Vad som behövs är helt enkelt mer frihet.

Vi på Frihetsförmedlingen har uppdraget att motarbeta fixeringen vid de institutionaliserade former av arbete som står i vägen för samhällets behov av omställning och nytänkande.

Det betyder inte att vi motsätter oss arbete som meningsskapande mänsklig aktivitet, utan att det snäva fokuset på arbete till varje pris, måste riktas om. Frihetsförmedlingen väljer att utforska alternativen och utmanar därmed de myndigheter som inte längre tjänar medborgarna

– – – –
Publicerad i Norrköpings Tidningar, 15 September 2014

❯ Läs artikeln i NT

Bild: JESSICA GOW / TT