Politiker från alla läger hävdar i dag att grupper som “hamnat i utanförskap” ska räddas genom att “komma i jobb”. Denna retorik hänger ihop med att ”arbetslinjen” över tid förskjutits från att ha varit en politisk ambition till att bli en minerad gräns som skiljer de som har från de som inte har – jobb.

Denna gränsdragning mellan innanför- och utanförskap gör det möjligt att hävda att arbetslösa egentligen inte borde ges samma rätt till gemensamma resurser som dem med “riktiga jobb”. Den som inte står till arbetsmarknadens förfogande förverkar redan i dag sin rätt till delar av de allmänna försäkringssystemen. Samtidigt avkrävs arbetsmarknaden inget ansvar då den erbjuder allt färre jobb. Ekvationen ger behändigt nog också de arbetslösa hela skulden för sitt “utanförskap”. Detta eftersom det underförstått alltid är deras eget fel när de ratas på en marknad som påstås erbjuda ett överflöd av lediga arbeten. Ett påstående som utgör den mytologiska grunden för tron på det självförvållade utanförskapet.

Talet om att “skapa jobb” för att människor ska slippa “hamna i utanförskap”, blir därmed en dimridå av falsk välvilja. Bakom den hittar vi ett orwellskt nyspråk som underblåser föreställningen om jobbet som vattendelare mellan innanför- och utanförskapet; en godtycklig gräns dragen i syfte att kunna argumentera för möjligheten att frånta delar av befolkningen både demokratiskt handlingsutrymme och tillgång till en solidarisk omfördelningspolitik. Utifrån detta försåtliga perspektiv går det också att höja ett anklagande finger mot alla som skuffats ut från en allt trängre arbetsmarknad och samtidigt hävda att man vill dem väl. En välvilja som måste ifrågasättas också hos dem som använder utanförskapsbegreppet i god tro, då de gör sig medskyldiga till uppdelningen i ”innanför” och ”utanför”.

Frihetsförmedlingens mål är att verka för en generellt ökad frihet för så stor del av befolkningen som möjligt. Detta inbegriper skyldighet att slå larm om systemfel och företeelser som står i vägen för detta mål. Medvetet vilseledande nyspråk som driver samhället mot ökad segregering är ett tydligt exempel på ett sådant problem.

Vi riktar därför en kraftfull uppmaning till alla politiker, journalister och andra tyckare: Upphör omedelbart med att använda utanförskapsbegreppet på det tvivelaktiga sätt som på senare tid genomsyrat debatten!

Lars Noväng & John Huntinton

Lars Noväng & John Huntinton

Initiativtagare till Frihetsförmedlingen

Politiker från alla läger hävdar i dag att grupper som “hamnat i utanförskap” ska räddas genom att “komma i jobb”. Denna retorik hänger ihop med att ”arbetslinjen” över tid förskjutits från att ha varit en politisk ambition till att bli en minerad gräns som skiljer de som har från de som inte har – jobb.

Denna gränsdragning mellan innanför- och utanförskap gör det möjligt att hävda att arbetslösa egentligen inte borde ges samma rätt till gemensamma resurser som dem med “riktiga jobb”. Den som inte står till arbetsmarknadens förfogande förverkar redan i dag sin rätt till delar av de allmänna försäkringssystemen. Samtidigt avkrävs arbetsmarknaden inget ansvar då den erbjuder allt färre jobb. Ekvationen ger behändigt nog också de arbetslösa hela skulden för sitt “utanförskap”. Detta eftersom det underförstått alltid är deras eget fel när de ratas på en marknad som påstås erbjuda ett överflöd av lediga arbeten. Ett påstående som utgör den mytologiska grunden för tron på det självförvållade utanförskapet.

Talet om att “skapa jobb” för att människor ska slippa “hamna i utanförskap”, blir därmed en dimridå av falsk välvilja. Bakom den hittar vi ett orwellskt nyspråk som underblåser föreställningen om jobbet som vattendelare mellan innanför- och utanförskapet; en godtycklig gräns dragen i syfte att kunna argumentera för möjligheten att frånta delar av befolkningen både demokratiskt handlingsutrymme och tillgång till en solidarisk omfördelningspolitik. Utifrån detta försåtliga perspektiv går det också att höja ett anklagande finger mot alla som skuffats ut från en allt trängre arbetsmarknad och samtidigt hävda att man vill dem väl. En välvilja som måste ifrågasättas också hos dem som använder utanförskapsbegreppet i god tro, då de gör sig medskyldiga till uppdelningen i ”innanför” och ”utanför”.

Frihetsförmedlingens mål är att verka för en generellt ökad frihet för så stor del av befolkningen som möjligt. Detta inbegriper skyldighet att slå larm om systemfel och företeelser som står i vägen för detta mål. Medvetet vilseledande nyspråk som driver samhället mot ökad segregering är ett tydligt exempel på ett sådant problem.

Vi riktar därför en kraftfull uppmaning till alla politiker, journalister och andra tyckare: Upphör omedelbart med att använda utanförskapsbegreppet på det tvivelaktiga sätt som på senare tid genomsyrat debatten!

– – –

Bild: Bevarad del av järnridån i Tjeckien